Ämnen som bryter ned ozonskiktet

Ämnen som bryter ned ozonskiktet innehåller antingen klor eller brom. Eftersom de här ämnena är flyktiga och mycket stabila, förflyttas de ända upp i stratosfären utan att sönderfalla. Just för att de är så beständiga är merparten av dem trygga för miljön och människan här i marknivå. Användningsområdena för ozonnedbrytande ämnen var också många innan begränsningarna trädde i kraft.

Nedannämnda ämnen har olika förmåga att bryta ned ozon. Denna förmåga beskrivs med hjälp av ODP-värdet (ozonuttunnande potential, ozone depleting potential). Enligt den nya ozonförordningen får CFC-föreningar eller andra ämnen som bryter ned ozonskiktet numera användas endast för viktiga analys- och laboratorieändamål, som agens i tillverkningsprocesser och i undantagsfall som råmaterial med behörigt tillstånd. De här ämnena får i regel inte produceras, släppas ut på marknaden, importeras eller exporteras.

De första CFC-föreningarna (fullständigt halogenerade klorfluorkolväten) kom ut på marknaden på 1950-talet. De har använts som drivgas i aerosolförpackningar, som köldmedium, vid tillverkning av skumplaster, vid kemtvätt, vid laboratorieanalyser och som avfettningsmedel. ODP-värdet för de mest använda CFC-föreningarna är 1. 

Haloner (fullständigt halogenerade föreningar som innehåller brom, klor och fluor) har använts som brandsläckningsmedel i både handbrandsläckare och fasta brandsläckningssystem. Halonerna bryter ned ozonskiktet allra effektivast, deras ozonuttunnade potential varierar mellan 3 och 10. Det är förbjudet att använda haloner i Finland, med undantag av vissa användningsområden där man inte kan använda alternativa föreningar utan att äventyra säkerheten. Avslutningsdatumen för de så kallade kritiska användningsområdena är på väg att tidigareläggas.

Koltetraklorid (ODP-värde 1,1) och 1,1,1-trikloretan (ODP-värde 0,1) har använts som lösningsmedel och i vissa laboratorieanalyser. Användningen av båda dessa har begränsats till sådana laboratorieanalyser som man inte har kunnat ta fram alternativa ämnen till.

Metylbromid är en giftig gas, som används vid skadedjursbekämpning till att gasa åkrar och växter samt till att gasa livsmedel i karantän och andra produkter. Därtill används det till att bekämpa skadedjursangrepp på museiföremål och historiska byggnader. I Finland gasades tidigare mjölkvarnar med metylbromid, men användningen av ämnet förbjöds i början av år 1999. Metylbromidens ODP-värde är 0,6.

När användningen av CFC-föreningar hade begränsats, började man i stället använda ofullständigt halogenerade klorfluorkolväten (HCFC-föreningar). Den ozonuttunnande potentialen för dessa varierar men är i medeltal ca en tiondel av CFC-föreningarnas ODP-värde. HCFC-föreningar används huvudsakligen vid tillverkning av skumplaster och som köldmedium. I enlighet med den nya ozonförordningen som började tillämpas vid ingången av 2010 kommer användningen av HCFC-ämnen att upphöra. I Finland är det förbjudet att använda HCFC-ämnen vid tillverkningen av nya produkter. Till och med slutet av år 2014 får HCFC-ämnen som finns i kyl-, ventilations- och värmepumpanläggningar användas men de ska då vara återanvända i samma ägares anläggningar eller regenererade. Jungfruliga HCFC-ämnen får inte användas eller importeras för det här ändamålet. Förbudet trädde i kraft 1.1.2010 i och med den nya ozonförordningen.

Bromklormetan har använts som lösnings- och släckningsmedel. Tillverkning och användning av bromklormetan förbjöds år 2002 såväl i u-länderna som i industriländerna. Denna förening har inte använts i Finland.