Hydrologisk översikt i slutet av februari 2010: Mycket snö längs sydkusten samt ställvis i Lappland och Kuusamo
Februari 2010 var i hela landet en rejäl vintermånad, kallare än vanligt. Månadsnederbörden var i allmänhet större än medelvärdet. Nederbörden ökade snötäckets vattenvärde som i slutet av månaden var större än medelvärdet för tidpunkten, särskilt längs syd- och sydvästkusten samt ställvis i Lappland och Kuusamo. I dessa regioner kan också dimensioneringsvärdena för snötrycket på taket överskridas. SYKE vill igen påminna om riskerna för alltför mycket snö på taket, särskilt på stora takarealer. Också arbetssäkerheten bör beaktas när snö avlägsnas från taket. Vattenståndet i sjöar och vattendrag sjönk i februari såsom det sker under kalla vintrar. Grundvattenståndet var lägre än medelvärdet i landets södra och mellersta delar. Tjäldjupet var i stora delar av landet nära medelvärdet. Isen växte tjockare i februari, men tillväxten bestod mestadels av stöpis som uppstår när snö- och vattensörjan ovanpå isen fryser. Snötäckets vattenvärde längs sydkusten är så stort att vårflödena kommer att bli betydligt större än under de senaste åren. Nederbörd
Månadsnederbörden i februari var i stora delar av landet större än vanligt. Mestadels uppgick nederbörden till 20–70 mm eller 80–180 % av medelvärdet. Mest nederbörd kom det längs sydkusten samt i landets östra delar, minst i norra Lappland. Nederbörden kom mestadels som snö men i söder kom det under månadens sista dagar också regn och snöblandat regn. Snötäckets vattenvärde eller snöbördan
Under februari ökade snötäckets vattenvärde betydligt i hela landet. Till exempel inom Vuoksens, Kymmeneälvens och Uleälvens vattensystem fördubblades vattenvärdet under februari. Mest snö kom det i början av månaden. I slutet av februari var snötäckets vattenvärde särskilt i södra Finland betydligt större än medelvärdet för tidpunkten, i Kajanaland och i nordligaste Lappland däremot mindre än medelvärdet. Snötäckets vattenvärde, som också är ett mått för snöbördan på taket, varierade längs västkusten mestadels från något mindre än 70 mm (kg/m2) till drygt 80 mm, längs sydkusten från ungefär 100 mm (i Hangö) till mer än 140 mm (i Vederlax). I landets mellersta och östra delar, i Uleåborgstrakten och i västra Lappland var snötäckets vattenvärde i allmänhet 90–120 mm. Mest snö fanns det i nordvästra och östra Lappland och i Kuusamotrakten där vattenvärdet var ställvis mer än 160 mm.
Snötäckets vattenvärde bestäms genom terrängmätningar men det är också ett mått för snöbördan på taket. Tills vidare har dimensioneringsvärdena för tak inte överskridits någonstans i Finland, om man utgår ifrån terrängmätningarna, men det finns stora regionala och lokala variationer i snömängden, och ställvis har dimensioneringsvärdet kanske redan överskridits. Risker finns särskilt i sydöstra Lappland och Kuusamotrakten, i de norra delarna av Kittilä och Sodankylä samt längs sydkusten. Snöns medeltäthet är nu ungefär 250 kg/m3 vilket betyder att ett halvmeter tjockt snötäcke väger 125 kg/m2 medan ett 80 cm tjockt snötäcke trycker sitt underlag med 200 kg/m2. Dessutom bör man beakta att snöns täthet på de olika delarna av taket kan variera mycket på grund av vind och övriga väderförhållanden. Ett snötäcke av samma tjocklek kan ha olika tyngd på olika delar av taket. De nuvarande dimensioneringsnormerna för takstrukturer stadgar att ett tak bör klara av 140–260 kg/m2 snö, beroende på region. Se kartan:
Vattenstånd och vattenföring
Såsom normalt är under vintern höll vattenståndet på att sjunka nästan överallt i landet. I oreglerade sjöar var förändringarna i vattenstånd små, men i en del reglerade sjöar kunde vattenståndet sjunka ganska snabbt. I stora delar av landet var vattenståndet i februari ganska nära långtidsmedelvärdet, men i landets mellersta och västra delar stod vattnet alltjämt lägre än medelvärdet. Skillnaderna mellan nuläget och medelvärdet har minskat, men t.ex. Keitele stod ännu i slutet av februari 35 cm under medelvärdet för tidpunkten. Vattenföringen var i februari i så gott som hela landet mindre än medelvärdet vilket förklaras med vintervädret. I södra Finland har snösmältningen under de senaste åren orsakat stigning av vattenståndet eller ökning av vattenföringen mitt i vintern, men det har inte skett i år. Se kartan:
Grundvattenstånd
Grundvattnet fortsatte att sjunka såsom det brukar ske under vintern. I södra Finland och längs kusten stod grundvattnet 20–30 cm under medelnivån för tidpunkten. I landets mellersta delar stod grundvattnet 30–65 under medelnivån och i norra Finland nära medelnivån. Se kartan:
Tjäle
Tjäldjupet i obebyggda områden i mellersta och norra Finland är ganska normalt för tidpunkten. I snörika trakter längs kusten är tjäldjupet mindre än medelvärdet, i östra Finland däremot större än medelvärdet. I landets södra delar är tjäldjupet på åkrar 10–40 mm och i norr 40–90 mm. I skogar finns mer tjäle än på åkrar eftersom det skyddande snötäcket har varit tunnare. I skogarna står en del av snön kvar på trädgrenarna. Istjockleken
Trots det kalla vädret i februari har kärnisen i insjöarna inte vuxit särskilt mycket tjockare. På isen fanns nämligen ett tjockt skikt av isolerande torrsnö och dessutom fanns det ställvis vatten på isen eftersom snön hade tryckt ner isen. Vattnet och snösörjan på isen har frusit och bildat stöpis som är betydligt svagare än kärnis. I slutet av februari var istjockleken i landets södra och mellersta delar 35–50 cm och i landets norra delar mestadels 45–65 cm. I Kilpisjärvi var dock istjockleken så mycket som 80 cm. Siffrorna har nu på många håll kommit närmare medelvärdena för tidpunkten, men mestadels är det stöpisen som har vuxit tjockare. Prognos
Nästa vecka torde det enligt prognosen komma i genomsnitt 5–10 cm mera snö, räknat som vattenvärde. Särskilt i södra Finland blir ökningen av snöbördan inte alltför stort. Å andra sidan smälter det inte heller så mycket. Snötäckets vattenvärde väntas vara ungefär lika stor eller öka något fram till senare delen av mars. I norra Finland torde ökningen fortsätta fram till senare hälften av april.
Ökningen av snötäckets vattenvärde innebär också att prognosen ger nu större vårflöden i största delen av landet. Enligt den senaste prognosen torde vattenföringen i södra och sydvästra Finland vara störst under första hälften av april eller kanske först i mitten av april, i övriga delar av landet nås kulmen senare. I största delen av landet väntas vårflödet bli någorlunda normalt, men längs sydkusten och ställvis i Lappland är snötäckets vattenvärde större än normalt. I de flesta åarna längs sydkusten, t.e.x i Vanda å, torde vårflödet enligt prognoserna bli klart större än vad man har vant sig vid på 2000-talet. Om man beaktar förutom våren också de övriga årstiderna når man knappast till några rekordnoteringar för vattenföring, förutsatt att nederbörden kommer att vara ungefär normal. Ymnigt snöfall under resten av vintern eller regn under snösmältningen kan dock förändra läget.
Översvämningsprognoserna för våren är ännu ganska osäkra. Betydliga förändringar i snöläget är ännu möjliga, och vädret under smältperioden är av avgörande betydelse för omfattningen av vårflödet. Ymniga regn under snösmältningen kan betydligt öka vårflödet. Å andra sidan kan kallt väder hejda snösmältningen så att vårflödet kommer i två eller flera delar, och då blir högflödet betydligt mindre. Risken för stora översvämningar är betydligt större om våren kommer sent. Då hinner det ofta komma mera snö, och när smältningen äntligen börjar, sker den ofta snabbt, och då kan vattnet stiga ganska hastigt. Osäkerheten beror också på att det kan förekomma isproppar som får det lokala vattenståndet att stiga mycket högt även om vattenföringen inte är särskilt stor.
Det är för tidigt att säga något om omfattningen av vårflödena i Lappland. Även om snötäckets vattenvärde är ställvis mycket stort längs Ounasälven är det i detta skede inte särskilt sannolikt att gränsen för skadliga översvämningar kommer att överskridas. Inom Uleälvens vattensystem är vattenvärdet i Kajanaland alltjämt mindre än medelvärdet för tidpunkten, och det är möjligt att även vårflödena blir mindre än vanligt.
Just nu står Saimen och Päijänne under medelvattenståndet, men sjöarna torde på sommaren stiga till närheten av tidpunktens typiska vattenstånd. Birkaland och Mellersta Finland led i höstas av torka, och vattenståndet i de reglerade sjöarna var mycket lågt. Nu ser prognoserna bättre ut tack vare det ymniga snöfallet. Men en del sjöar når kanske inte ända upp till sommarens medelvattenstånd.
MER INFORMATION: Arbetarskyddsförvaltningen har gett anvisningar om hur man bör bära sig åt när man fäller ner snö från taket:
Mer information
Vattenläget i allmänhet
Ledande hydrolog Bertel Vehviläinen, Finlands miljöcentral SYKE, tel. 040 561 5533, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Hydrolog Johanna Korhonen, Finlands miljöcentral SYKE, tel. 0400 148 541, förnamn.efternamn@ymparisto.fi
Hydrolog Heidi Sjöblom, Finlands miljöcentral SYKE, tel. 0400 148 603, förnamn.efternamn@ymparisto.fi
Hydrolog Esko Kuusisto, Finlands miljöcentral SYKE, tel. 040 831 9165, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Grundvatten och tjäle
Forskare Mirjam Orvomaa, Finlands miljöcentral SYKE, tel. 040 353 9329, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Geohydrolog Risto Mäkinen, Finlands miljöcentral SYKE, tel. 040 740 2549, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Hydrologiska prognoser
Ledande hydrolog Bertel Vehviläinen, Finlands miljöcentral SYKE, tel. 040 561 5533, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Till början av sidan
|