Inga större förändringar vad gäller hotade däggdjur
| |
|
 |
|
Foto: Riku Lumiaro
|
Av de 74 däggdjursarter i Finland som ingick i hotbedömningen är 11 hotade. Skogsharens, illerns och saimenvikarens bestånd har minskat. Gråsälen är däremot det enda däggdjur vars bestånd har blivit tydligt större. Honornas fortplantningshälsa är nuförtiden normal och gråsälen klassades som livskraftig. Hotkategorin är den samma som förr för 49 arter, och fem däggdjursarter har försvunnit från vårt land.
Nya arter som har observerats i Finland efter hotbedömningen år 2000 är dvärgfladdermus, pipistrell, sydfladdermus och dammfladdermus. Av de däggdjur som inte togs med i den föregående hotbedömningen ingår nu gråskimlig fladdermus, fjällvildren, vildsvin, tumlare och den av människan spridda främmande arten kanin. I bedömningen år 2010 ingår nio arter mer än för tio år sedan.
Trädgårdssovaren har klassats som försvunnen från vårt land, eftersom de senaste observationerna av arten är från 1980-talet. På grund av att kriterierna eller tolkningarna förändrats eller man fått ny kunskap om arten i fråga klassas tumlaren och fjällvildrenen nu som försvunna arter. Europeiska bäverns hotkategori blev sämre och arten är nu sårbar. För saimenvikaren gäller nu samma hotkategori, akut hotad, som i en världsomfattande bedömning som gjordes av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) år 2008. Hotade däggdjursarter i Finland i dag är fjällräv, saimenvikare, järv, varg, lo, björn, iller, flygekorre, europeisk bäver, trollfladdermus och fransfladdermus.
Orsaker till att arter blir hotade
Oavsiktlig eller avsiktlig fångst och jakt kommer också i framtiden att utgöra ett stort hot mot de stora däggdjuren. Hur de stora rovdjurens och saimenvikarens bestånd utvecklas beror på hur stor den dödlighet som orsakas av människan kommer att vara.
Konkurrensen arter emellan och olika korsningar utgör ett hot mot många arter. Exempelvis skogsvildrenar korsar sig med renar, och fältharen är till men för skogsharen på grund av korsningar och konkurrensen mellan dessa arter. Räven å sin del har spritt sig till fjällen, delvis beroende på de milda vintrarna, och lagt beslag på fjällrävens revir och boplatser. Uppvärmningen av klimatet och de milda vintrarna är till skada för arter som är anpassade till snö och is, exempelvis skogsharen, järven och sälarna.
Även störning, trafik, skogsbruksåtgärder, och i vissa fall slumpfaktorer, kan ha en stor inverkan på en del arter.
Förändringar i viltarters hotkategorier
Enligt vilt- och fiskeriforskningsinstitutets viltuppföljningar har beståndet av skogshare i landets södra del minskat till det halva på 1990-talet. Arten har nu klassats som nära hotad. Sannolikt beror det här huvudsakligen på att snöperioden är så kort. Under den snöfria tiden löper de vita skogshararna större risk att fångas av rovdjur, och om det finns sparsamt med snö har hararna svårt att hitta lämpliga ställen att övernatta i snön. Det verkar dock som om beståndsminskningen jämnat ut sig under det senaste årtiondet.
Det går dåligt för illern. Individantalet och utbredningsområdet i vårt land har minskat. Den största nedgången i beståndet skedde redan före den här bedömningsperioden. Nu klassas arten som sårbar. Orsaker till illerns nedförsbacke är konkurrens med minken, förändringar i livsmiljöerna – öppna dyngstackar har blivit sällsyntare och jordbruket mer hygieniskt – samt miljögifter och i synnerhet råttgifter.
De stora landrovdjurens bestånd tycks inte längre få påfyllnad från Sverige, Norge och Ryssland. Av denna orsak har järvens, lons och björnens hotkategori försämrats även om individantalen gått upp. Tidigare klassades lon och björnen som nära hotade arter men nu är de sårbara, och den tidigare starkt hotade järven klassas nu som akut hotad. Vargen räknas till hotkategorin starkt hotad.
Hotbedömningen av däggdjur gjordes på uppdrag av miljöministeriet av en expertgrupp som utsågs av föreningen Suomen Nisäkästieteellinen Seura.
Mer information
- Professor Heikki Henttonen, Skogsforskningsinstitutet,
tel. 050 391 2430, fornamn.efternamn@metla.fi
- Äldre forskare Ulla-Maija Liukko, Finlands miljöcentral,
tel. 0400 148 683, fornamn.efternamn @ymparisto.fi
|