Minskning av avloppsvattenbelastningen

Den mängd vatten som används för de normala dagliga funktionerna i ett hushåll varierar mellan 50 och 250 liter per boende och dygn. Den genomsnittliga vattenförbrukningen är inte fullt 150 liter. Av dem går nästan hälften åt till den dagliga hygienen och nästan en femtedel till spolning på toaletten. Till matlagning och disk används likaså en knapp femtedel av hela vattenmängden och resten (också en knapp femtedel) utnyttjas till tvätt, städning och andra funktioner.

Praktiskt taget allt vatten som används inne i en bostad förvandlas till avloppsvatten som kräver behandling innan det leds ut i omgivningen. Det är i allmänhet bara det vatten som används för att vattna gräsmattor och andra planteringar som inte hamnar i avloppssystemet. Systemet för behandling av avloppsvatten ska alltså dimensioneras enligt vattenförbrukningen. Man måste utgå från att det produceras minst 150 liter avloppsvatten per boende och dygn, såvida det inte på ett tillförlitligt sätt genom mätningar kan visa att vattenförbrukningen är lägre än så.

Avloppsvattnet från olika avlopp har olika kvalitet. Kvaliteten kan beskrivas genom angivelser antingen av hur mycket smuts eller miljöbelastande ämnen där finns eller av egenskaper hos avloppsvattnet som fås fram genom mätning. De viktigaste exponenterna för kvaliteten kan anses vara mängden av organiska ämnen - som framgår genom mätning av den biologiska syreförbrukningen (BSF₇) - samt fosforhalten och kvävehalten i avloppsvattnet. Viktiga exponenter är också hur mycket fast substans avloppsvattnet innehåller och hur hygieniskt det är. Det sistnämnda värdet tar man fram genom att mäta bakteriemängden. I förordningen om avloppsvatten i glesbygden (209/2011) har följande specifika belastningstal givits för mängden av organiska ämnen, det totala fosforinnehållet och det totala kväveinnehållet per boende och dygn:

Tabellvärdena ovan tillämpas om avloppsvattnet består av allt slags avloppsvatten från hushållet - dvs. från kök, tvättutrymmen och wc. I andra fall kan siffrorna i tabell 1 tillämpas:

Tabell 1.

Förordning om avloppsvatten i glesbygden

Statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät gavs i juni 2003 och trädde i kraft 1.1.2004. Nya krav på rening av avloppsvatten trädde i kraft 15.3.2011 (Statsrådets förordning 209/2011 om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför avloppsnätet). Syftet med förordningen är att skära ner utsläppen av hushållsavloppsvatten och minska miljöföroreningen med särskild tonvikt på de riksomfattande målen för vattenvården. Samtidigt går man in för att förebygga de skadliga effekterna av avloppsvattnet från den bebyggelse och de andra verksamheter som inte anslutits till avloppsnätet och som drabbat inte bara enskilda fastighetsägares vattentäkter utan också den allmänna miljöhygienen.

För att miljöbelastningen från bosättningen utanför avloppsnäten verkligen ska minska räcker inte de system för behandling av avloppsvattnet som installeras i samband med nybyggen, hur effektiva de än är. Också i gamla fastigheter måste enligt förordningen förbättringar fås till stånd, det vill säga om inte deras redan existerande system för behandling av avloppsvatten räcker till för att fylla kraven i förordningen. Det finns därför ett stort behov av metoder och anläggningar av många slag - också sådana med vilka gamla system kan kompletteras och göras effektivare.

Tabell 2 visar förordningens krav dels på minskning av belastningen, dels på de maximala utsläppen i miljön, det vill säga de mängder förorenande ämnen som avloppsvattnet får innehålla efter behandlingen.

Tabell 2.

Den belastning avloppsvattnet ger upphov till kan också minskas genom att en del av föroreningarna "tas till vara" redan innan den egentliga behandlingen sätts in. Den metod vi helst rekommenderar är en övergång från vattentoalett till komposterande toalett. En annan metod som är lika skonsam för fastighetens närmaste omgivning är att vattnet från toaletten samlas i en tank och transporteras till någon annan plats för behandling. I bägge de ovannämna fallen är det bara det så kallade gråvattnet (dvs. tvättvatten av olika slag) som måste behandlas lokalt. Också gråvattnet kräver givetvis en ordentlig behandling för att inte skada miljön, men det är inte nödvändigt att ta till lika grovt artilleri som när allt avloppsvatten ska behandlas samtidigt. Tabell 3 visar i procent vilken rengöringseffekt som är nödvändig i de aktuella situationerna.

Tabell 3. Krav på rengöringseffekt i system för behandling av avloppsvatten (%)

OBS! Tabellerna 2 och 3:

område a = ett område där de allmänna kraven på behandling av avloppsvatten följs (förordningen om avloppsvatten i glesbygden, 3 §, 1 mom.)

område b = ett område som omfattas av kommunens miljövårdsbestämmelser om maximal belastning orsakad av avloppsvatten som leds ut i terrängen (förordningen om avloppsvatten i glesbygden, 4 §, 1 mom.)