Finländarna uppskattar miljövänligt boende
| |
|
 |
|
Foto: Anna Strandell
|
Finländare som bor i urbana bostadsområden är i regel rätt nöjda med sin boendemiljö, berättar den färskaste Boendebarometern. Bland dem som deltagit i undersökningen i tätorter med över 10 000 invånare är nästan alla nöjda med den allmänna trivseln i bostadsområdet. Uppemot nio av tio anser dessutom att miljöaspekterna är viktiga när det gäller att välja bostad och bostadsområde.
"Finländarna uppskattar lugnet, naturmiljön, läget, trafikförbindelser och tillgång till service. I boendemiljön är det framför allt störningar och problem som orsakas av trafiken som väcker missnöje. Också sociala olägenheter, otrygghet och en orolig miljö inverkar på trivseln", berättar äldre forskaren Anna Strandell på Finlands miljöcentral.
"Möjligheten att bo miljövänligt är ett trumfkort i det finländska samhället. Om vi dessutom ser till att ha ett gott serviceutbud och socialt fungerande bostadsområden, så har vi goda chanser att klara oss väl i jämförelsen av bostadsorter i olika länder", konstaterar utvecklingsdirektören Markku Tahvanainen vid miljöministeriet.
De viktigaste trivselfaktorerna i ett bostadsområde
Delaktiga invånare möjliggör kompletterande byggande
De som svarat på enkäten förhåller sig mycket positivt till miljövänligt boende. Merparten (86 %) anser att miljövänligt boende är en viktig aspekt i valet av bostad och bostadsområde, om det vore aktuellt att flytta. En fjärdedel av de bilburna har övervägt att minska användningen av bil. Det är framför allt personer som bor i stora centrum på annat håll än i huvudstadsregionen som överväger att minska bilanvändningen.
Sammanlagt 54 % av dem som svarat godkänner kompletterande byggande på det egna bostadsområdet, förutsatt att de själva får möjlighet att påverka placeringen och planeringen. Kompletterande byggande godkänns av uppemot två av tre invånare i väldigt glest bebyggda områden. Också i de allra mest tätbebyggda bostadsområdena godkänner över hälften av invånarna kompletterande byggande.
Med kompletterande byggande kan man förbättra servicenivån i bostadsområdena, minska personbilstrafiken och förenhetliga den urbana strukturen. Väldigt tätbebyggda bostadsområden leder dock till mera sociala och trafikrelaterade störningar och en mindre välvårdad omgivning samtidigt som man upplever försämrad trafiksäkerhet, avsaknad av naturmiljö och minskad samhörighet.
"Största delen av människorna förhåller sig positivt till kompletterande byggande. Det är ju fråga om hur byggandet genomförs utan att boendemiljöns kvalitet försämras och i vilken mån invånarna inkluderas i planeringen. Invånarna besitter mycket information om vilka viktiga platser i den egna boendemiljön som bör bevaras och vilka områden som lämpar sig för byggande. Om invånarna inte trivs och flyr till mer glesbebyggda områden eller till en s.k. andrabostad, är nyttan av tätare byggande inte längre kännbar", beskriver Anna Strandell.
En femtedel av dem som svarat på enkäten är missnöjda med möjligheterna att delta i planeringen av det egna bostadsområdet. Man är betydligt nöjdare med möjligheterna att delta i det beslutsfat-tande som rör det egna bostadshuset och gården. De som bor i hyresbostad upplever dock att de har klart sämre möjligheter att påverka beslutsfattandet i bostadshuset än vad de som bor i ägarbostad har.
Butiker och kollektivtrafik på önskelistan
Av den service som saknas är det matbutiker, andra butiker och kollektivtrafik som är de mest efterlängtade tjänsterna. Nätverket av banker och postkontor har blivit glesare, men samtidigt har också antalet invånare som efterlyser dessa tjänster minskat. Missnöjet när det gäller kollektivtrafiktjänsterna ökar, även om bostadsområdet har samma kollektivtrafiktjänster som tidigare. I jämförelse med år 2004 är det nu dubbelt fler (8 %) som önskar bättre kollektivtrafik. I de önskemål som gäller serviceutbudet syns en trend som går från basservice till mångsidigare kommersiella tjänster – önskemålen om mera butiker och kaféer av olika slag har ökat.
Täta bostadsområden minskar behovet av bil
Det har blivit vanligare att äga en bil och att använda bilen för bl.a. arbets- och butiksresor på bekostnad av att ärendena sköts till fots eller med kollektivtrafik. Ägandet och användningen av bil har ökat i synnerhet bland personer som är över 65 år.
Bland dem som deltagit i undersökningen är den genomsnittliga längden på arbetsresorna 13,7 km, vilket innebär en ökning på 2,3 km på sex år. Arbetsresornas genomsnittliga längd har ökat betydligt i synnerhet i mindre tätorter med 10 000–20 000 invånare, men generellt också hos barnfamiljer. Arbetsresan tar i medeltal 22 minuter. För dem som reser med kollektivtrafik tar resan klart längre tid i anspråk, i medeltal 36 minuter. Dessa personer är också mer missnöjda med arbetsresans längd.
På tätbebyggda bostadsområden är servicenivån och trafikförbindelserna goda. På dessa områden rör man sig mycket till fots och med kollektiva färdmedel; tre av fyra personer promenerar till matbutiken. Arbetsresorna är korta och det är relativt vanligt att invånarna arbetar och bor inom samma område. På de tätbebyggda bostadsområdena finns det fler alternativ till bil, och 30 % av dem som svarat har också övervägt att minska användningen av bil.
Önskeboendet förenat med lugn, service och egen gård
Över hälften av dem som svarat på enkäten vill åtminstone i något skede av livet bo i egnahemshus. När det gäller önskeboende har ytterligheterna, alltså dels centrum, dels landsbygd, blivit populärare. De viktigaste kriterierna i önskemålen om boende är en fridfull miljö, tillgång till service, egen gård och närhet till naturen. Att området är fridfullt är det viktigaste kriteriet vid valet av boende när det gäller personer upp till 65 år, och efter det är tillgången till service viktigast. Också för personer utan bil är tillgången till service det viktigaste kriteriet för boendet.
"Önskemålen gällande boendet är ofta motstridiga: Å ena sidan vill man bo i egnahemshus, å andra sidan vill man ha tillgång till tjänster och kollektivtrafik. På egnahusområden med gles bebyggelse är befolkningsunderlaget sällan tillräckligt för service och kollektivtrafik. På dessa områden förekommer det därför mera önskemål om service. Hur kan man uppfylla önskemålen om fridfull omgivning, egen gård och närhet till naturen så att behovet av service samtidigt tillgodoses?" frågar sig Anna Strandell.
De goda sidorna med höghusområden är i synnerhet kopplade till den täta bebyggelsen: Servicen och trafikförbindelserna är goda och avstånden korta. Det finns gott om byggda platser för rekreation och idrott. Boendet är bekymmerslöst, och det krävs ingen bil. En tredjedel av de höghusinvånare som deltog i enkäten bor i bilfria hushåll. Nackdelarna när det gäller höghusområden hänför sig till sociala olägenheter och problem orsakade av trafiken. Det finns också ett allt större missnöje med höghusens gårdar.
Till småhusområdenas fördelar hör en fridfull omgivning, naturmiljö, en trivsam och säker miljö för gång- och cykeltrafik, gemenskapskänsla, få sociala olägenheter samt egna gårdar och egen beslutanderätt. Småhusområdena har i medeltal fått ett lite bättre vitsord som bostadsområde än de andra typerna av bostadsområden. Nackdelarna när det gäller småhusområden anses vara att de är avlägset belägna jämfört med höghusområden, att servicen inte är fullt så bra samt att arbetsresorna och resorna för att uträtta ärenden är längre.
På de glesbebyggda egnahemshusområden som ligger i utkanten av tätorterna är man särskilt nöjd med den egna bostaden och gården, men vardagliga problem är bl.a. läget, de långa avstånden och tillgången till service. Det är också brist på rekreations- och idrottsplatser. Största delen av de familjer som bor på dessa områden har minst två bilar, och bara 2 % av de som svarade på enkäten bor i bilfria hushåll.
Kriterier för val av boende enligt personens ålder
Boendebarometern 2010 genomfördes i form av telefonintervjuer i oktober–december 2010. På enkäten svarade sammanlagt 1 272 personer som bor i tätorter med över 10 000 invånare. Enkäten genomfördes nu för tredje gången. De tidigare enkäterna genomfördes åren 1998 och 2004. Boendebarometern kartlägger bostadsområdenas funktionsduglighet och trivsel, och den ger också en bild av invånarnas boendeönskemål och miljöattityder i anslutning till valet av boendeform. Undersökningen har beställts av miljöministeriet och genomförts av Finlands miljöcentral och Statistikcentralen.
Mer information
Äldre forskaren Anna Strandell, Finlands miljöcentral, tfn 0400 14 87 53, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Utvecklingsdirektör Markku Tahvanainen, miljöministeriet,
tfn 050 572 63 74, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Information om publikationen
Strandell, Anna: Asukasbarometri 2010 – Asukaskysely suomalaisista asuinympäristöistä. Miljön i Finland 31/2011, Finlands miljöcentral. (På finska)
Publikationen kan beställas från Edita.
Den finns också i elektronisk form: www.ymparisto.fi > Palvelut ja tuotteet > Julkaisut > Suomen ympäristö
|