Berg- och markgrunden
Grus och stensubstans från berg är icke-förnybara naturresurser och hållbar användning av dem kräver förutseende planering. Utnyttjande av grus- och sandresurser medför ofta olägenheter för grundvattnet, det omgivande landskapet och naturen. Bergbrytning minskar behovet att använda åsmaterial. Också återvinningen och användningen av ersättande material kan effektiveras.
Sydvästra Finland, liksom hela Södra och Mellersta Finland, har stora berggrundsområden av granit och skiffer som är ca 1,8–1,9 miljarder år gamla. I kustområdena i Egentliga Finland finns det också mycket kalksten. Rapakivigranitområdena i Vemo, Tövsala och Letala bildades för ca 1,5–1,6 miljarder år sedan. Sandstensformationerna i Satakunta uppstod av förvittrat material i en klippsänka för ca 1,2–1,4 miljarder år sedan.
De vanligaste jordarterna i sydvästra Finland är morän och lera. I områdena Pohjankangas, Hämeenkangas, Säkylänharju, Virttaankangas, Hyppäränharju och Kaskistonnummi finns vidsträckta grus- och sandåsar i naturtillstånd som är värdefulla ur landskaps- och naturskyddssynpunkt.
Sand- och grustäkten i sydvästra Finland har koncentrerats till grundvattenområden. De största utvinningsbara grus- och sandresurserna finns på åsområdena i Kumo, på åssträckningen mellan Säkylä och Koski samt i Somero och Salo. Till följd av grustäkten finns det nästan helt utgrävda åssträckningar mellan Pyhäranta och Pargas samt mellan Ahlainen i Björneborg och Vittis.
Mängderna för grus- och stensubstanstäkt i Sydvästra Finland
|
 |
|
Källa: Finlands miljöcentral
|
Grustäktens påverkan på grundvattnet
Följden av att jord- och växtlagret som skyddar grundvattnet avlägsnas är att risken för förorening av grundvattnet ökar, grundvattnets kvalitet förändras och variationerna i grundvattennivån ökar. Ju tjockare skyddslagret ovanför grundvattnet är, desto mindre blir förändringarna i vattenkvaliteten. Också verksamheter i anslutning till grustäkten, såsom användningen av arbetsmaskiner och upplagring av bränsle samt placering av asfalt-, oljegrus- och krosstationer kan hota grundvattnets kvalitet. På grundvattenområden koncentreras grustäkten i huvudsak till redan inledd verksamhet. Marktäkt under eller nära grundvattenytan rekommenderas inte på grund av den risk det medför för grundvattnet och det är i allmänhet inte möjligt utan tillstånd från regionförvaltningsverket. Eftervård och utfyllnad av täktområdena
Med eftervård av marktäktsområdena strävar man efter att minska grustäktens påverkan på grundvattnet och snygga upp området. Till eftervården hör också att planera och iståndsätta området så att det smälter in i landskapet med tanke på senare användning.
Marktäktsområden där täktverksamheten har upphört kan användas för skogsbruk, friluftsliv, rekreation och idrott. Den fortsatta verksamheten ska ordnas så att grundvattnets kvalitet inte äventyras. Marktäktsområden på grundvattenområden lämpar sig dock inte som skjutbanor eller banor för motorsport på grund av de utsläpp som dessa aktiviteter medför.
|