Livsmiljön
En högklassig livsmiljö som främjar välbefinnandet innebär att miljön är hälsosam, trygg och trivsam.
Ett mål är en fungerande avfallshantering.
Vidare främjas vars och ens möjlighet att delta i och påverka utvecklingen av livsmiljön samt att möjligheterna att använda naturen för rekreation tryggas. Samhällsavfallet
Mängden av samhällsavfall och återvinningens utveckling beskriver både hur avfallshanteringen fungerar och ekoeffektiviteten samt ansvaret för miljön. Med samhällsavfall avses de avfall som uppstår genom boendet och därmed jämförbara avfall som uppstår vid industri-, service- och annan verksamhet. Efter år 2002 har mängden samhällsavfall i Sydvästra Finland stabiliserats till en årlig nivå på cirka 350 000 ton. Återvinningsgraden av samhällsavfall är knappt 50 %. Målet för den nya riksomfattande avfallsplanen är att 50 % av samhällsavfallet år 2016 ska återvinnas som material och 30 % utnyttjas som energi, och därför skulle högst 20 % av samhällsavfallen slutdeponeras på avstjälpningsplatserna. I Sydvästra Finland håller detta mål på att uppnås först efter att de nu planerade anläggningarna, som utnyttjar material av avfall, är i drift mot slutet av nästa decennium.
Mängden samhällsavfall och utvecklingen för återvinningen i Sydvästra Finland
|
 |
|
Källa: Sydvästra Finlands miljöcentral
|
Orenheter i luften
De olika orenheterna i luften har sina egna skadliga inverkningar på miljön: partiklar, i synnerhet småpartiklarna, är de mest skadliga med avseende på hälsan, kvävedioxid orsakar både försurning och eutrofiering och ökar ozonbildningen i den lägre atmosfären. Svaveldioxid orsakar att vattendragen och marken försuras.
Tack vare de luftvårdsåtgärder som man vidtagit inom industrin, energiproduktionen och biltrafiken har utsläppen och det sura nedfallet minskat under de två senaste decennierna avsevärt särskilt till följd av åtgärderna för att minska svavelutsläppen. På känsliga områden överskrider nedfallet alltjämt naturens tolerans, varför det försurande nedfallet alltjämt måste reduceras. Förutom våra egna utsläpp i luften kommer svavel- och kväveföreningar långa vägar med vinden från utlandet.
Minskade svavel- och kväveutsläpp förutsätter i synnerhet att de totala utsläppen från energiproduktionen minskas genom att man använder bästa tillgängliga teknik och övergår till bränslen som medför mindre utsläpp, såsom att använda naturgas eller bioenergi.
Luftkvaliteten i tätorterna har inte förbättrats på det sätt man väntat, fastän utsläppen från trafiken har minskat. Ett betydande problem är småpartiklarna. Halterna av dem kan reduceras genom att minska utsläppen från industrin, energiproduktionen och småförbränningen samt genom att göra rengöringen av gatorna effektivare i synnerhet på våren.
|