Naturens mångfald
Nätverket av naturskyddsområden
Nyland är det tätast bebyggda området i vårt land, och därför innebär det en speciellt stor utmaning att försöka bevara naturens mångfald. Man har bedömt att av all mänsklig verksamhet hotar byggandet och de förändringar som inträffat i användningen av skogarna naturens mångfald mest. Byggande krymper arternas livsmiljöer och i en så tättbebyggd och kraftigt växande region som Nyland innebär detta ett särskilt orosmoment.
Utvecklingen av det skyddade mark- och vattenområdets areal (ha) i Nyland
I siffrorna ingår arealerna av både sådana mark- och vattenområden som inrättats som skyddsområden och sådana som förvärvats till staten för skyddsändamål. De områden som förvärvats till staten för skyddsändamål kommer i regel att inrättas som naturskyddsområden / Källa: Nylands närings-, trafik- och miljöcentral och Forststyrelsens naturtjänster
I Nyland hade 1.11.2009 inrättats sammanlagt ca 53 400 hektar naturskyddsområden, varav ca 20 000 hektar är landareal och resten vattenområden. Ungefär 2,1 % av landarealen är skyddad.
Genom att nätverket av naturskyddsområden kompletteras kan arter tryggas tillräckligt med livsmiljöer och hoten mot dem kan avvärjas.
|
Regional indikator:
Arealen av mark- och vattenområden som inrättats som naturskyddsområden (NvL 10 §) och som förvärvats till staten för naturskyddsändamål i Nyland.
Riksomfattande indikator:
Landarealen av områden som inrättats som naturskyddsområden (NvL 10 §) i förhållande till hela verksamhetsområdets landareal.
|
Skogsskydd
Antalet arter och naturens mångfald ökar ju längre söderut man kommer i Finland. Med tanke på naturens mångfald i vårt land är det särskilt viktigt att man lyckas sköta om naturens mångfald i södra Finland.
| |
|
|
|
|
Brandticka (Pyconoprellus fulgens)
växer bara på räd där klibbticka
(Formitopsis pinicola) åstadkommit
röta. Den förekommer mest i
gamla granbestånd i söder, men
den är inte vanlig någonstans.
Foto: Heikki Kotiranta
|
| |
Många tick- och insektsarter som trivs i gamla skogar där det finns rikligt med död ved är hotade i hela landet, men deras situation är särskilt besvärlig södra Finland, där många arter redan har försvunnit.
Skyddsgraden för skogarna i Finland minskar när man går norrifrån söderut. I Nyland är de skyddade skogarnas andel av hela områdets skogsmark (skogar, öppna moar och klippmark) 2,9 % (1.11.2009).
Livsmiljöerna för hotade skogsarter kan utökas genom att det inrättas flera naturskyddsområden på skogsmark och viktiga drag hos livsmiljöerna, t.ex. död ved i ekonomiskogar, bevaras. Man försöker också få nya skogar att omfattas av skyddet bl.a. genom METSO-programmet som fokuserar på frivilligt skogsskydd.
Regional indikator:
Den skyddade skogsarealens andel av arealen av skog, öppen mo och bergsmark i Nyland (Corine Land Cover 2000, Level 1). |
Död ved
De förändringar som inträffat i användningen av skogarna har lett till att arter försvunnit och blivit hotade. Till följd av förändringarna har skogarna blivit mera homogena och mängden död ved har minskat i skogarna. För många av de återstående hotade skogsarterna är det omöjligt att hitta tillräckligt högklassiga livsmiljöer i skogarna i södra Finland för att klara sig i området på lång sikt. Minskningen av mängden död ved och de livsmiljöer som den erbjuder är den viktigaste orsaken till att skogsarter blir hotade och försvinner.
Antalet arter som är beroende av död ved ökar när volymen av död ved ökar. I ekonomiskogar kan ett område där det finns 10 m3 död ved per hektar betraktas som ett viktigt objekt för naturens mångfald. Hotade arter förekommer mera regelbundet i skogar där mängden död ved överstiger 20 m3/ha. I moskogar i naturtillstånd varierar mängden död ved i genomsnitt mellan 20 och 120 m3/ha.
Medeldensiteten av död ved på skogsmark och impediment är i Södra Finland 3,2 m3 /h och i Norra Finland 7,6 m3/ha. Mätningarna är från åren 2004-2007.
Död ved kan också produceras artificiellt. Detta kallas restaurering. Särskilt på naturskyddsområden kan död ved produceras utan att trädbeståndet skadas. Sparträd och grupper av sparträd ökar med tiden mängden död ved även i ekonomiskogar.
Regional indikator:
Genomsnittsvolymen död ved på skogsmark och tvinmark i de olika landskapen enligt Riksskogstaxeringen (RST). |
Kulturmarker
Antalet vårdsbiotoper är störst i västra Nyland, särskilt i Lojo och Raseborg. Många sydliga arter förekommer i Nyland. Ett stort antal arter som trivs på öppna marker, bland dem särskilt många insekter, men även fröväxter och svampar är hotade när ängar och hagmarker växer igen.
För de kulturgynnade arternas fortbestånd är det viktigt att gamla betesmarker och ängar sköts så de inte växer igen. Om de inte betas eller mejas så tar träd och buskar över inom några årtionden.
Utvecklingen av de skötta vårdbiotopernas areal (ha) i Nyland
Skötselavtalen för vårdbiotoperna görs för fem år åt gången. Till exempel året 1999 i statistiken baserar sig på avtal som är gjorda åren 1995-1999. Källa: Nylands närings-, trafik och miljöcentral.
Ett sätt att hjälpa de kulturgynnade arterna är att låta betesdjur igen beta i hagarna eller att slå växtligheten på ängarna. De bästa resultaten når man med traditionella medel. Jordbrukare och registrerade föreningar kan få jordbrukets specialstöd för att använda vårdbiotoper som betesmarker eller för att slå ängar eller bränna gräsmark .
Källor:
Rassi, P., Alanen, A., Kanerva, T. & Mannerkoski, I. (red.) 2001: Suomen lajien uhanalaisuus 2000. – Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki.
Nylands miljöcentral
Geodatabasen Corine Land Cover 2000
Metla. Den 10:e riksskogstaxeringen (RST 10)
Rassi, P., Alanen, A., Kanerva, T. & Mannerkoski, I. (red.) 2001: Suomen lajien uhanalaisuus 2000. – Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki.
Ympäristöministeriö 2008: METSO-ohjelman luonnontieteelliset valintaperusteet. – Ympäristöministeriö. Helsinki. ISBN 978-952-11-3162-2.
|