Den byggda miljön

Helsingfors och huvudstadsregionen har växt till ett metropolområde som omfattar flera kommuner och där städerna och landsbygden bildar en ständigt föränderlig helhet. Trots att nya byggnader förtätar centrumen minskar antalet invånare i dem. Å andra sidan får perifera områden och tätorternas randområden nya invånare, men ofta är bebyggelsen så gles att det inte uppstår någon fungerande samhällsstruktur. Detta betyder att regionens samhällsstruktur splittras.

Kampen mot och anpassningen till klimatförändringen samt kraven på energieffektivitet har skapat nya utmaningar för planeringen av markanvändningen samt byggandet. I Nyland efterlyses en gemensam vision som omfattar bägge landskapen i området. Beslutet om en utvidgning av metropolområdet är den största av de frågor som nu är aktuella. 

Till all lycka har man raskt tagit itu med de utmaningar som klimatförändringen och energieffektiviteten ställer när man planerar nya områden. Bland annat Marja-Vanda, Sjundeå centrum och Borgå samt Helsingfors och Sibbo kommer att få dylika moderna planer.

Livsmiljöns kvalitet hotad i de nyländska tätorternas randområden

De fyra kommunerna i huvudstadsregionen samt Lojo, Hyvinge och Borgå håller på att växa ihop. De största förändringarna har inträffat i E18-korridoren, när det har börjat bildas allt tätare bosättning mellan Esbo, Kyrkslätt, Vichtis södra delar och Lojos nordöstra delar. Även andra tätortsområden har växt i utkanterna och nya tätorter som är fristående från strukturen har uppkommit i bl.a. Sjundeå, Borgnäs och Pernå. Arealen av dessa tätorter i stadsregioner har åren 2000 – 2005
ökat från 707 km² till 860 km² (15%).

Bild 1.Tätorternas s.k. randområden i Nyland

Tätorternas randzoner, de s.k. randområdena har under åren 2000 – 2005 både utvidgats och förtätats. Folkmängden i dessa områden har ökat från 10 000 invånare till över 37 000. Ökningen är oroväckande, eftersom en stor del av den har skett utan planläggning och resandet bygger sålunda enbart på personbilar. Avsaknaden av planering kan försvåra ett förnuftigt byggande av leder för kollektivtrafik och gång- och cykeltrafik även i framtiden.

Självförsörjningen i fråga om arbetsplatser förblir en utmaning

Till följd av att Nyland splittras kräver trafiken allt större landområden. Att förhindra trafikolägenheterna blir åter en allt viktigare förutsättning för uppkomsten av en trivsam och hälsosam livsmiljö. Likaså framhävs grönområdesnätverkets betydelse som både ekologisk helhet och rekreationsområde ytterligare.

En balanserad samhällsstruktur som minskar behovet av resor är svår att planera och genomföra eftersom arbetsplatser och invånare i allmänhet inte finns i samma tätort. Behovet av resor kunde minskas genom att det byggs ungefär lika stor våningsyta arbetsplatser och bostäder i kommunerna och de stora tätorterna. I kommunerna utmed huvudbanan, t.ex. i Kervo och Träskända, uppnås målet.  Å andra sidan finns det kommuner där byggandet har varit synnerligen bostadsbetonat, som Esbo, Sjundeå och Borgnäs.

Bild 2. Bostadsbyggandets andel av våingsytan i Nyland

Definitionerna av pendlingsområdena visar att huvudstadsregionen som arbetsplats börjar vara för långt borta från Högfors, Karis och Lovisa. För att behovet av resor ska minska borde det placeras och byggas fler arbetsplatser än nu också i de största tätorterna inom huvudstadsregionens pendlingsområde, dvs. Lojo, Vichtis, Nurmijärvi, Hyvinge, Mäntsälä och Borgå.    

Bild 3. De med blått avgränsade områdena är pendlingsområden i Nyland