Risken för fartygsolyckor och preventiv säkerhet
Fartygstrafiken på Finska viken och den ökade risken för fartygsolyckor
Den sammanlagda oljetransportmängden på Finska viken har varit ca 22 miljoner ton år 1996, ca 30 miljoner ton år 1997 och över 40 miljoner ton år 2000. År 2011 uppgick oljetransportmängden på Finska viken redan till 158 miljoner ton. Också den övriga fartygstrafiken har ökat snabbt. Oljetrafiken kommer att fördubblas från det nuvarande läget, liksom också den övriga trafiken, då Rysslands många nya hamnprojekt åtminstone delvis kommer att förverkligas. Den oljemängd som transporteras på Finska viken kan komma att stiga över 195 miljoner tons nivå redan innan år 2015.
 
Vad utvecklandet av bekämpningsberedskapen för havsmiljöolyckor beträffar, kommer tyngdpunkten fortsättningsvis att ligga på bekämpning av oljeolyckor eftersom de är så allmänna. Som en följd av preventiv utveckling ökar fartygen i storlek, vilket gör att mängden olyckor inte ökar i förhållande till transporterna. Å andra sidan ökar omfånget vid en eventuell lastolycka. Då man förnyar flottan borde bekämpningsfartygen bli större men inte märkbart fler. Ett undantag utgör emellertid den östra delen av Finska viken dit det av uppenbara skäl behövs ett bekämpningsfartyg. Bekämpningsberedskap för fartygskemikalieskador behövs också i fortsättningen huvudsakligen på Finska viken, vilket man kan fästa uppmärksamhet vid då nya fartyg utrustas. Fartygsoljeolyckor i Östersjöområdet
På Östersjön och särskilt i Finland har det skett färre oljeolyckor, räknat utgående från olyckor i hela världen och från transportprestationen på Östersjön. Det ”borde” ha skett 4-5 stycken oljeolyckor av 34 tons kaliber varje år på Östersjön, och en olycka ungefär var sextonde månad på finskt territorialvatten. I verkligheten har de varit betydligt färre, kanske 1-2 olyckor per år på Östersjön. Preventiv säkerhet
Vad beror det då på att det har skett färre olyckor än i snitt på Östersjön och speciellt i Finland? Sjösäkerheten har en hög standard, i synnerhet vid Östersjöns västra och norra kust där den inskurna kustlinjen gör att förhållandena i sjötrafiken är krävande.
Skärgårdskustens farleder är väl anlagda och försedda med sjömärken, det fasta radarnätet är täckande och det är obligatoriskt att använda lots. Beroende på att sjötrafikförhållandena är så krävande, är fartygsflottan ny och navigationsinstrumenten moderna. Tankerfartygen är vanligtvis försedda med dubbla skrov. Haverier sker relativt ofta men skadorna de åsamkar är små. En följd av de ofta förekommande haverierna är att man får träning i att tackla skadesituationer, så väl på den privata sektorn som hos myndigheterna. Man sätter igång både sjöräddning och bekämpningsåtgärder för miljöolyckor snabbt, redan innan skadliga ämnen har hamnat i havet.
Viktiga projekt för den preventiva säkerheten, och som slutligen borde täcka hela Östersjön, är styrningen av trafiken från land (VTS eller VTMIS), det automatiska identifieringssystem som stöder denna styrning (AIS), bruket av dubbla skrov för tankerfartyg, eskort bogsering av stora tankerfartyg på farleder samt enhetliga begränsningar för istrafik.
De enkelskroviga oljetankerfartygen blir man av med först under åren 2005-2010. Det obligatoriska rapporteringssystemet på Finska viken, GOFREP, trädde i kraft på sommaren år 2004.
|