Markvård

Genom markvård tryggar man markskiktets ekologiska funktionsduglighet och bevarar dess bördighet som är så väsentlig för produktionen av näring och virke. Likaså försöker man genom markvård bevara värdefulla landskapsområden samt geologiskt, kulturhistoriskt eller arkeologiskt viktig mark. Därigenom ger man även kommande generationer möjlighet att utnyttja marken för sina egna behov.

Markvården går ut på att

• förebygga att jordskiktet skadas
• upprätthålla värdet på marken som livsmiljö, naturresurs och bärare av vårt kulturarv
• sanera förorenade markområden och hindra skadorna från att spridas.   

Styrmetoder och målsättningar

Det finns många sätt att styra markvården: lagstiftning, planläggning, miljökonsekvensbedömning enligt MKB-lagen, beviljande av tillstånd, övervakning samt vissa avgifter och skatter.

De allmänna målen för markvården finns definierade i ett betänkande från 1998. I en bulletin från 2002 har Europeiska kommissionen ställt nya krav på markvården.

Många myndigheters verksamhet innefattar även markvård. Administrationen och förvaltningen i samband med markvården ingår i miljöministeriets, jord- och skogsbruksministeriets samt arbets- och näringsministeriets förvaltningsområden.