Skydd av naturtyper

Naturtyperna är mark- eller vattenområden som skiljer sig från sin omgivning och som dels har en karakteristisk flora och fauna, dels speciella och rätt enhetliga miljöförhållanden. Hurdana de naturtyper är som uppstår beror bl.a. på mark- och berggrunden, vattenförhållandena, klimatet nära jordytan och ofta även människans verksamhet. Det är för att naturens variationsrikedom ska tryggas och arternas livsmiljöer bevaras som man vinnlägger sig om att skydda naturtyperna.

Naturtyperna i naturvårdslagen

Till de naturtyper som skyddas i naturvårdslagen hör naturliga dungar av ädla lövträd, hassellundar, klibbalskärr, sandstränder, ängar vid havsstranden, trädlösa sanddyner, enbevuxna ängar, lövängar och stora enstaka träd eller dungar som dominerar ett öppet landskap. Naturtyperna som skyddas ska vara i naturtillståndet eller motsvarande. De är sällsynta och ofta små till arealen, men ändå värdefulla för naturens mångfald och för landskapsskyddet.

Naturtyperna i naturvårdslagen skiljer sig från de traditionella naturskyddsområdena i fråga om hur de inrättats och hur de skyddas. Skyddet syftar till att bevara naturtypernas särdrag och idealet är inte alltid ett fullkomligt orört område. Det är många naturtyper som för sitt fortbestånd rentav är beroende av ständig vård och oavbrutet nyttjande.

Naturtyperna i habitatdirektivet, skogslagen och vattenlagen

	En bäck i naturtillstånd är en särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen. Foto: Mikko Kuusinen

De viktigaste naturtyperna i EU:s naturdirektiv – habitatdirektivet – skyddas genom nätverket Natura 2000. Dessutom skyddas sju särskilt viktiga livsmiljöer med stöd av skogslagen och fyra typer av vattennatur med stöd av vattenlagen.