Skydd av arter

Ett av målen med artskyddet är att bevara ursprungliga och etablerade arters livskraftiga stammar och utbredningsområden. Av Finlands cirka 43 000 arter är bara 15 000 så välkända att man har kunnat uppskatta hur hotade de är. Enligt en utredning av år 2000 är var tionde av dem hotad.

Enligt naturvårdslagen kan en art fridlysas eller förklaras hotad eller i behov av särskilt skydd.

Europeiska gemenskapen har bestämmelser om artskydd i sitt fågeldirektiv och habitatdirektiv - även kallat naturdirektivet - som gäller skydd av vilda djur och växter. De går ut på att arterna och deras livsmiljöer ska skyddas samt jakt och annan exploatering regleras.

Ibland måste miljöförvaltningen ta till särskilda åtgärder för att en art ska få en gynnsam skyddsnivå. Nivån på skyddet är gynnsam, när arten på lång sikt bevaras i sin naturliga miljö och dess naturliga utbredningsområde inte krymper. Dessutom måste arten ha tillräckligt många livsmiljöer för att stammen ska bevaras på lång sikt.

Tillsammans med de NTM-centrerna, Forststyrelsen, universiteten och andra forskningsinstitut samlar och utvärderar Finlands miljöcentral uppgifter om förändringarna hos olika arter.