Rikt- och gränsvärden för luftkvaliteten

• Riktvärden
• Gränsvärden
• Regleringen i fråga om exponering för små partiklar
• Målvärden för ozon
• Målvärden för vissa metaller och bens(a)pyren
• Halterna i Finland

Riktvärden

I statsrådets beslut (480/1996) har det utfärdats riktvärden för kolmonoxid, kvävedioxid, svaveldioxid, totala mängden svävande partiklar, inandningsbara partiklar och illaluktande svavelföreningar i utomhusluften. I beslutet har det också utfärdats riktvärden för årsvärdet för svaveldioxid och kväveoxider samt för svavelnedfall. De två förstnämnda har blivit bindande genom statsrådets förordning om luftkvaliteten (711/2001).

Riktvärdena utgör en del av den administrativa styrningen inom luftvården. De ger uttryck för målen inom luftvården både på kort och på lång sikt. Riktvärdena skall beaktas bl.a. i planering av markanvändning och trafik samt lokalisering som gäller verksamhet som orsakar risk för luftförorening. Målet är att förebygga att riktvärdena överskrids.

Utgångspunkten för riktvärdena är att kunna förebygga olägenheter för hälsan, skadlig inverkan på naturen samt också delvis olägenheter med tanke på trivseln.

Tabell 1. Riktvärden för luftkvalitet

Till början av sidan

Gränsvärden

I statsrådets förordning (38/2011) har det fastställts gränsvärden i fråga om koncentrationerna av svaveldioxid, kvävedioxid och andra kväveoxider, inandningsbara partiklar (PM₁₀), fina partiklar (PM_2,5 ) bly samt kolmonoxid och bensen i utomhusluften. Förordningen trädde i kraft 25.1.2011. Genom den upphävdes det gamla statsrådets förordning om luftkvaliteten (711/2011).

Med gränsvärde avses en koncentration av luftförorening som skall underskridas inom en viss tidsfrist och som inte får överskridas sedan den underskridits. Om gränsvärdena överskrids eller det finns risk för att de skall överskridas, skall kommunerna enligt förordningen göra upp och genomföra planer genom vilka man säkerställer att gränsvärdena underskridas senast vid de utsatta tidpunkterna. I miljöskyddslagen finns det särskilda bestämmelser om hur förordningar som gäller miljökvaliteten skall iakttas i tillståndspliktig verksamhet.

Tabell 2. Gränsvärden för förebyggande av olägenheter för hälsan

¹⁾ Resultaten anges vid utomhusluftens temperatur och tryck.
²⁾ Dygnets högsta medelvärde under 8 timmar, som väljs ut genom att de glidande medelvärdena under 8 timmar granskas.

Gränsvärdet anses ha överskridits först när antalet överskridningar av det numeriska värdet har överstigit det tillåtna. Invånarna i området skall emellertid omedelbart informeras om överskridningarna av det numeriska värdet.

I förordningen om luftkvaliteten fastställs dessutom svaveldioxidens tröskelvärde för varning till 500 mikrogram per kubikmeter (µg/m³) luft samt kvävedioxidens tröskelvärde för varning till 400 mikrogram per kubikmeter (µg/m³) luft mätt under tre timmar i följd. Också överskridningar av dessa tröskelvärden, vilket ändå är osannolikt i finländska förhållanden, förutsätter aktiv information.

Tabell 3. Gränsvärden för skydd av växtlighet och ekosystem

Riktvärdena baseras på EU:s direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa. Läs mer om Europeiska unionens luftvårdspolicy och luftvårdslagstiftning (EU:n ilmansuojelupolitiikka ja -lainsäädäntö, på finska).

Till början av sidan

Regleringen i fråga om exponering för små partiklar

I statsrådets förordning om luftkvaliteten (38/2011) anges för första gången en målsättning för minskning av befolkningens exponering för små partiklar och ett koncentrationstak för exponeringen. Det nationella koncentrationstaket för befolkningens exponering år 2015 är 20 µg/m3 och det nationella exponeringsminskningsmålet för åren 2010–2020 är 10 %. Vid uppföljningen av genomförandet av koncentrationstaket för exponeringen och av exponeringsminskningsmålet används en urban bakgrundsstation i huvudstadsregionen. Stationen representerar befolkningens allmänna exponering för små partiklar.

För att uppnå exponeringsminskningsmålet fordras i första hand utsläppsminskningar på unionsnivå eller mer omfattande internationella åtgärder för att minska fjärrspridningen. Åtgärder som genomförs på unionsnivå är till exempel utsläppsbegränsningar för fordon, energiproduktion och industri. Om det visar sig nödvändigt, kan man för att uppnå målet utarbeta en plan eller ett program enligt 26 § i miljöskyddslagen.

Målvärden för ozon

I statsrådets förordning om luftkvaliteten (38/2011) anges tröskelvärden för information och larm i fråga om uteluftens ozonkoncentrationer samt långsiktiga mål och målvärden för år 2010. Bestämmelserna baserar sig på EU:s direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa. Med målvärden avses den ozonkoncentration eller ozonbelastning som i mån av möjlighet ska underskridas inom en bestämd tid. Med långsiktiga mål avses i sin tur den ozonkoncentration eller ozonbelastning som ska underskridas på lång sikt, utom i de fall detta inte kan ske genom proportionerliga åtgärder.

För att förebygga olägenheter för hälsan och skydda växtligheten har det i förordningen satts målvärden för ozon år 2010 och långsiktiga mål för ozon. Som referensstorhet i fråga om förebyggande av olägenheter för hälsan används högsta dagsmedelvärdet under åtta timmar. I fråga om skydd av växtligheten granskas det så kallade AOT40-värdet, som beräknas i form av den kumulativa summan av skillnaden mellan de timkoncentrationer för ozon som överskrider 80 µg/m³ och 80 µg/m³. Summan ackumuleras årligen under perioden 1.5–31.7 och beräknas utgående från de timvärden som uppmätts mellan kl. 9.00 och 21.00.

Tabell 4. Målvärden för ozon

¹⁾ AOT40 beräknat enligt timvärdena 1.5.-31.7., uppmätta mellan kl. 9.00 och 21.00 finsk normaltid, vilket motsvarar kl. 10.00-22.00 finsk sommartid.

Tröskelvärdet för information om ozon är 180 µg/m³h och för varning 240 µg/m³. Överskridningen av dessa tröskelvärden beräknas utgående från medelvärdet för en timme.

Ozon finns inte rent i utsläppen utan det bildas under inverkan av solljuset av kväveoxider och kolväten, som finns i luften och som härrör sig från bland annat trafiken, energiproduktionen och industrin. Höga ozonhalter är ett luftkvalitetsproblem för hela Europa, eftersom ozon transporteras långa vägar med luftmassorna, och lokala åtgärder har bara obetydlig inverkan på halterna. De ozonbildande utsläppen, som t.ex. föreningar som innehåller kväve och kolväten, måste följaktligen minskas inom vidsträckta områden för att man skall kunna åtgärda problemet på ett effektivt sätt.

Om utsläppsminskningar fram till år 2010 har man kommit överens om inom EU genom direktivet om nationella utsläppstak. För att genomföra direktivet i Finland godkände statsrådet i september 2002 ett luftvårdsprogram. Luftvårdsprogrammet 2010 är det viktigaste åtgärdsblocket på nationell nivå för att få ner ozonhalterna. Om det utöver de åtgärder som takdirektivet förutsätter krävs andra åtgärder på nationell nivå för att nå målvärdena, skall det utarbetas en riksomfattande plan enligt 26 § miljöskyddslagen.

Till början av sidan

Målvärden för vissa metaller och bens(a)pyren

Genom statsrådets förordning om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (164/2007) har man verkställt det fjärde dotterdirektivet för luftkvalitet (2004/107/EG). Förordningen trädde i kraft 15.2.2007.

Enligt förordningen bör man sträva efter att uppnå målvärdena för koncentrationen i luften av arensik, kadmium, nickel och bens(a)pyren före år 2013. Enligt förordningen bör koncentrationerna minskas på sådana områden där målvärdena överskrids eller där det finns risk för att de överskrids. Koncentrationerna kan minskas bl.a. genom bestämmelser som utfärdas i miljötillstånd. Tillståndsbestämmelser som gäller gränsvärden för utsläpp och förhindrande och begränsning av utsläpp bör grunda sig på bästa tillgängliga teknik (BAT).

PAH-utsläpp som förorsakas av uppvärmning av hushåll, dvs. främst av småskalig förbränning av trä, kan minskas genom användning av ny teknik och goda förbränningsmetoder. Man kan även ingripa mot miljöolägenheter från småskalig förbränning av trä med hjälp av kommunens miljöskyddsbestämmelser i enlighet med miljöskyddslagen.

¹⁾ Resultaten anges vid utomhusluftens temperatur och tryck

Halterna i Finland

Meteorologiska institutet samlar in luftkvalitetsinformation från kommunerna och jämför observerade halter mot gränsvärdena och målvärdena för luftkvaliteten. Halterna av bly, kolmonoxid och svaveldioxid i tätorterna är i allmänhet låga och underskrider de angivna gränsvärdena betydligt. Däremot kan gränsvärdena för kvävedioxid och inandningsbara partiklar överskridas i större städer och i närheten av livligt trafikerade vägar. Årsgränsvärdet för små partiklar, 25 µg/m3, och det nationella koncentrationstaket för exponering, 20 µg/m3, underskrids överallt i Finland. Som högst har årshalten intill de livligast trafikerade gatorna uppgått till 15 µg/m3. De för skydd av växtligheten och ekosystemen angivna gränsvärdena överskrids inte i Finland inom de områden där gränsvärdena tillämpas.

Målvärdena för ozon överskrids inte heller, men de långsiktiga målen, som är betydligt strängare än målvärdena, överskrids på alla bakgrundsplatser och i de flesta tätorterna. Halterna av arsenik, kadmium, nickel och benzopyren är i allmänhet betydligt lägre än målvärdena. Undantag utgörs av vissa industrianläggningar, där halterna på anläggningens påverkansområde kan överskrida målvärdena mångfalt. Årshalterna av benzopyren kan också vara höga – nära målvärdena – i sådana tätortsområden där det i hög utsträckning förekommer småskalig vedeldning.

Efter 1990-talets mitt har halterna av luftföroreningar i Finland antingen sjunkit eller hållit sig på tidigare nivåer. I en trendstudie som Meteorologiska institutet har genomfört observerades under åren 1994–2006 en betydande minskning av halterna av svaveldioxid (SO2), kolmonoxid (CO) och kväveoxider (NOx) vid 50 procent av de mätstationer som ingick i studien. Stationerna var belägna i städer, inom påverkansområden från industrianläggningar och på bakgrundsplatser som representerade den renaste luften.

Enligt studien närmar sig halterna av svaveldioxid i stadsluft redan bakgrundshalterna, likaså halterna inom påverkansområden från industrianläggningar, vilket är en följd av en effektiv och långsiktig begränsning av utsläppen från energiproduktion och industrier.

Sänkningen av kväveoxid- och kolmonoxidhalterna är närmast en följd av begränsningen av fordonens avgasutsläpp och i synnerhet av att trevägskatalysatorer har tagits i bruk i bensindrivna bilar. Halterna av kvävedioxid (NO2) i luften sjunker dock inte lika tydligt, vilket delvis beror på det ökade antalet dieselbilar. De oxiderande katalysatorerna som används i dieselbilar ökar de direkta kvävedioxidutsläppen, men de är populära på grund av bränsleeffektiviteten och de låga koldioxidutsläppen.

När det gäller gatudamm har förändringarna inte varit lika tydliga, trots att man i Meteorologiska institutets studie observerade att årshalten av inandningsbara partiklar (PM10) sjunkit i 40 procent av de undersökta städerna. Gatudammet visar sig i form av en förhöjd dygnshalt av inandningsbara partiklar, främst under våren. Det har inte observerats någon betydande förändring i dessa höga halter, även om situationen verkar ha förbättrats i vissa städer under de allra senaste åren, i takt med att gaturenhållningen effektiviserats och ny utrustning tagits i bruk.

Någon tydlig förbättring av ozonkoncentrationerna (O3) kan inte heller upptäckas. Inga förändringar har skett när det gäller mängden fjärrspridd ozon på bakgrundsplatserna, och i huvudstadsregionen har de genomsnittliga halterna till och med ökat. De högsta timhalterna håller på att sjunka.

Mer information

Överinspektor Tarja Lahtinen, miljöministeriet, 
tfn 050 362 2068, förnamn.efternamn@ymparisto.fi