Fiskodlingens vattenskydd
IInom Sydvästra Finlands miljöcentrals område verkar det cirka ett hundra fiskodlingsanläggningar, vilket utgör ungefär en tredjedel av alla fiskodlingsanstalter i Finland. Odlingsvolymerna har gått ned de senaste åren. Nästan all fiskodling sker i nätbassänger i havet. Fiskodling kräver miljötillstånd
Tillstånd för den fiskodlingsverksamhet, som bedrivs inom Sydvästra Finlands område, beviljas av Västra Finlands miljötillståndsverk.
|
 |
|
Fiskodlingsanläggning i Nauvo. Foto: Merja Haliseva-Soila
|
Ansökan om miljötillstånd kommer på remiss till miljöcentralen innan tillståndsbeslut meddelas. I sitt utlåtande dryftar miljöcentralen grunderna för beviljandet, bl.a. odlingens verkningar på miljön och verkningarna för naturskyddsområdena. I tillståndet förordnas för anläggningen en skyldighet till observation av vattendraget och fiskerihushållningen. Tillståndet förutsätter en observation av vattendraget och det är tidsbestämt
Tillståndet är i kraft i genomsnitt 7 år åt gången. Fiskodlaren ska ansöka om nytt tillstånd ett år innan tillståndet utlöper, ifall han önskar fortsätta med fiskodlingen efter den utsatta tiden.
Den centrala punkten i miljötillståndet med hänsyn till vattenskyddet är maximimängderna för fosfor- och kväveinnehållet i det foder som används för odlingen. Vidare har det i de flesta tillstånd utfärdats en bestämmelse om maximivärdena av den belastning som ett kilo fisk orsakar. Målet är att verksamheten ska medföra en fosforbelastning på högst 7 gram och en kvävebelastning på högst 44 gram per kilo odlad fisk per år. Målen i miljöprogrammet för att minska belastningen
Målet i Miljöprogrammet för Sydvästra Finland 2007-2012 är att minska belastningen av näringsämnen i synnerhet på Skärgårdshavets område. Planerade åtgärder för att nå målet är:
- styrning av placeringen,
- utveckling av foder- och utfodringsmetoderna och avlägsnande av slam,
- regionala åtgärdsprogram, där lämpliga områden anvisas och minimimålen för en belastning förs fram.
Verksamheten övervakas
Fiskodlingsverksamheten övervakas både av den regionala miljöcentralen och kommunens miljöskyddsmyndighet. Ifall exempelvis invånarna inom det närmaste området kontaktar tillsynsmyndigheten med anledning av anläggningens verksamhet, har det varit praxis att miljöcentralen företar en inspektion på området i samråd med kommunens miljövårdsmyndighet. Med avseende på frågor som är förknippade med fisksjukdomar hör övervakningen till veterinärmyndigheterna. Frågor som hänför sig till hygien sköts i allmänhet av kommunens hälsovårdsinspektör.
Miljöcentralen strävar efter att inspektera allt fiskodlingsanläggningar inom sitt distrikt varje år. Vid behov bistår kommunens myndigheter vid inspektionerna. Vid miljöcentralen verkar två inspektörer i denna uppgift. Inspektören upprättar vid sitt besök på anläggningen ett inspektionsprotokoll. Ifall något att anmärka framkommer, görs om det upp en särskilt bilaga, där anläggningens brister och de saker där man har något att anmärka på blir noterade. En skälig tid utsätts för att avhjälpa anmärkningarna, varefter anläggningen inspekteras på nytt, till de observerade missförhållandena har korrigerats.
I tillståndet har bestämts att anläggningen före utgången av februari ska tillställa miljöcentralen ett årssammandrag om föregående års verksamhet, där det bl.a. har antecknats uppgifter om fiskarna samt anläggningens foderanvändning. Miljöcentralen granskar årssammandragen och sparar uppgifterna i övervakningsregistret efter att de blivit godkända.
Förutom fiskodlingsanläggningens verksamhet övervakas även odlingens inverkan på vattendragets tillstånd. I närområdet till anläggningen tas i allmänhet 2-3 gånger per år vattenprover och dessutom undersöks också bottenorganismernas tillstånd under bestämda år (med 3-5 års intervaller). Undersökningarna utförs av en utomstående konsult, som lämnar en årsrapport om resultaten av undersökningarna till tillsynsmyndigheten. Belastningen av vattnen har minskat de senaste åren
Den fosforbelastning som fiskodlingen i Skärgårdshavet medför var i början av 200-talet cirka 35 000 kilo per år och kvävebelastningen cirka 274 000 kg per år. Inom Bottenhavets område är motsvarande tal för fosforn cirka 6 000 kilo och för kvävet cirka 48 000 kilo: Jämfört med situationen i början av 1990-talet har både fosfor- och kvävebelastningen sjunkit med ungefär hälften.
Orsaken till den minskade belastningen är bl.a. att fodren utvecklats i en mer miljövänlig riktning, tillväxtegenskaperna för fiskynglen har förbättrats, fiskodlingsverksamheten har blivit mer yrkesmässig och utfordringen har utvecklats och blivit mer effektiv och ekonomisk med hjälp av utfodringsautomater. Belastningen har också minskat då antalet fiskodlingsanläggningar har minskat till följd av den svaga ekonomiska lönsamheten.
För mer information:
inspektör Hannu Kallioniemi, tfn (02) 525 3528
överinspektör Erkki Kaukoranta, tfn (02) 525 3529
|