Principer för operativ oljebekämpning

Följande principer är centrala utgångspunkter för verksamheten:

• Bekämpningen ska omfatta förhindrande av skador då en olycka har skett, begränsning av skadorna, avlägsnande av det skadliga ämnet och rengöring av det som blivit nedsmutsat. Verksamhetens helhetsmål är att minimera skadorna.
• Bekämpningen är vanligtvis mest effektiv vid skadans utlopp och bör i första hand utföras där.
• Man måste förhindra att skadan sprider sig. Man bör delta i bekämpningen redan utanför Finlands gränser om det finns risk för att skadan annars kan sprida sig hit.
• Effektivitet är en viktig bedömningsgrund för bekämpningen. Insatserna bör stå i lämplig proportion till den nytta man har av dem dvs. till hur mycket skadorna minimeras.
• Förorenaren står för kostnaderna.

Då man bekämpar olje- och kemikalieskador vid fartyg är det mest effektivt att förhindra och begränsa att det skadliga ämnet sprids från fartyget. Det näst effektivaste är att avlägsna de skadliga ämnen som löper risk att spridas från fartyget i ett senare skede. Det är också ändamålsenligt att samla upp den olja som redan har hamnat i havet från vattenytan. Men det är vanligtvis inte möjligt att ta vara på kemikalier mera då de hamnat utanför fartyget. Det minst effektiva är att rengöra stränder från olja eller att ta upp ämnen som sjunkit till havets botten.

 Följande omständigheter bör också noteras då man bekämpar fartygsoljeskador i praktiken:

• De första åtgärderna är avgörande. Nyttan man kan uppnå med bekämpningen minskar mycket fort.
• Man måste ha det värsta scenariot i åtanke då man kallar ihop resurser.
• Den överordnade myndigheten bör blicka långt framåt i tiden
• Verksamheten ska anpassas till behovet.
• Oljan ska samlas upp mekaniskt.
• Verksamhetens grundelement är att skaffa information, hålla kontakt, dela ut order och följa upp läget.
• Planeringen bör grunda sig på prognoser och på värsta tänkbara möjlighet.
• Samverksamheten grundar sig på arbetsfördelning och ansvarsområden indelade enligt arbetsfördelningen.
• Skador är av olika slag och olika metoder måste förberedas i förväg. Då en olycka väl har skett finns det inte tid att utveckla helt ny teknik.
• Man bör lära sig av erfarenheterna och utnyttja lärdomen i utvecklingen.

De här direktiven kan också tillämpas på oljeskador på land. Vad beträffar landoljeskador är det brådskande skedets krav vanligen uppenbara; oljan som hamnat på marken eller i vatten ska samlas upp, den läckande behållaren avlägsnas, den förorenade jorden grävas upp och avlägsnas där det är möjligt osv. Man har mera tid på sig för de fortsatta åtgärderna än då det rör sig om skador till havs men det krävs expertis och utredning av grundvattens- och andra särförhållanden. Oljan rör sig inte nämnvärt mer än några timmar efter att den har sugits upp av jorden, och man kan kartlägga saneringsbehovet utan att situationen skulle förändras väsentligt.