Hoppa till huvudinnehåll

Skydd av arter tryggar arternas mångfald, livskraft och naturkapital

Växt-, djur- och svamparterna i Finland är välkända. Naturens mångfald beskrivs ofta med antalet arter, men lika viktiga delar av mångfalden är också mångfalden i de livsmiljöer som arterna bor i och nätverken av livsmiljöer samt arternas genetiska mångfald. Bevarandet av dem alla måste tryggas om man vill upprätthålla ett mångsidigt artbestånd. Arterna påverkas av det nordliga läget, likaså mänsklig verksamhet och klimatförändringen som den nyaste faktorn.
Bild
En rödsork tittar ut ur en björkstubb.
Rödsorken lever i norra Finland i gamla skogar med tät undervegetation eller ett tätt mosstäcke. © Riku Lumiaro

Arternas hotstatus har bedömts med internationella metoder

Arternas situation bedöms regelbundet under ledning av Finlands miljöcentral – är arten livskraftig eller är den kanske på tillbakagång och riskerar förr eller senare att försvinna från Finland. I den senaste hotbedömningen deltog 180 experter i olika artgrupper. Arbetets resultat, Hotade arter i Finland som publicerades 2019, är en av de mest omfattande publikationerna om hotade arter i världen. Den berättar vilka arter som är hotade i Finland, hur allvarligt arterna har blivit hotade och varför de olika arterna är hotade. Detaljerad information skapar förutsättningar för att skydda arterna.

Livsmiljöernas betydelse framhävs

Hotbedömningarna har visat att de hotade arternas nödläge oftast beror på förlust av livsmiljöer. De livsmiljöer som lämpar sig för arterna har blivit knappare eller mer ogynnsamma till sina egenskaper. En betydande del av åtgärderna för att skydda arterna syftar till att trygga livsmiljöerna.

Det finns många olika metoder för detta: man kan inrätta skyddsområden, restaurera och iståndsätta naturobjekt eller till exempel avgränsa viktiga livsmiljöer och förekomstplatser utanför markanvändningen. Bevarandet av skogsarterna främjas särskilt genom handlingsprogrammet för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland METSO samt genom att utveckla skogsvårdsmetoderna. Livsmiljöprogrammet Helmi som pågår fram till 2030 skyddar, restaurerar och restaurerar bland annat myrar, fågelvatten och vårdbiotoper.

Utöver åtgärder för vissa områden och platser är det viktigt att bevarandet av livsmiljöerna beaktas i all användning av mark- och vattenområden. Kommunerna och de regionala myndigheterna samt jord- och skogsbruket har en nyckelposition.

Ett tillräckligt kunskapsunderlag tryggar ett effektivt skydd

För att artskyddet ska bli effektivt måste det bygga på gedigen information. Man måste känna till olika arters utbredning, förekomstplatser och beståndens storlek samt de förändringar som skett i dessa. Dessutom är det viktigt att känna till arternas krav på livsmiljön.

Bild
Flada i yttre skärgården.
Flador som uppkommit till följd av landhöjningen är livsmiljö för många hotade arter. © Riku Lumiaro

När man vet vilken livsmiljö olika arter kräver kan man välja skydds- och skötselobjekt så att så många arter som möjligt drar nytta av dem. 

Den information som behövs för att skydda arterna samlas in med stöd av en stor grupp frivilliga amatörer, men hjälp behövs fortfarande. Som ett resultat av arbetet har man kunnat bedöma hotstatus för ungefär hälften av Finlands arter. Den andra hälften är dock fortfarande obedömd. För att utreda arternas situation behövs ytterligare information om dessa arter.

Många metoder för att skydda arter

Arbetet med att skydda arterna grundar sig på den nationella lagstiftningen och Europeiska unionens rättsakter. De viktigaste EU-bestämmelserna är habitatdirektivet och fågeldirektivet, av de nationella författningarna är naturvårdslagen den viktigaste.

För att skydda arterna utarbetades 2017 ett åtgärdsprogram för att skydda hotade arter. Målet med åtgärdsprogrammet är att tillsammans med olika förvaltningsområden och aktörer förbättra arternas möjligheter att överleva i olika livsmiljöer. Målet är också att stoppa utvecklingen av hotade arter i Finland. Handlingsprogrammet omfattar 46 åtgärder vars genomförande stöder sig på ett fungerande samarbete med myndigheter, högskolor, forskningsinstitut och andra aktörer.

En del av åtgärdsprogrammet för artskydd är den regionala prioriteringen av skyddsarbetet. Det innebär att skyddsåtgärderna i varje område koncentreras till de arter som har det mest akuta skyddsbehovet. För detta ändamål har en förteckning upprättats över arter som kräver brådskande skydd. Där har man valt ut de hotade arterna – en dryg femtedel av alla hotade arter – som kräver de snabbaste skyddsåtgärderna. Artförteckningen används vid regionala planeringsmöten där man för varje art och plats kommer överens om hur arternas överlevnad ska tryggas och vem som ansvarar för skyddsåtgärderna.

Observationer av arterna samlas in

Information om publikobservationer av hotade arter och andra arter samlas i Finlands Artdatacenter, där alla också kan bläddra bland dem. Av skyddsskäl förenklas observationsplatserna för vissa arter automatiskt.  Publikobservationerna är ett värdefullt tillägg i datalagret för artskydd och därför är det viktigt att registreringarna görs väl. Det rekommenderas att registreringarna görs inloggade och via observationssystemet Vihko.

Uppgifter som behövs för observationen är datum, observationsplatsens koordinater, en beskrivning av observationsplatsen och observationen och gärna motiveringar till artbestämningen samt ett fotografi av arten, om möjligt. Även observatörens namn är nyttigt om det senare behövs mer information om observationen. En noggrann beskrivning av observationen, motiveringar till artbestämningen samt ett fotografi ökar observationens användbarhet och underlättar bedömningen av dess tillförlitlighet. 

Uppföljningarna berättar om utvecklingstrender

Finland har också långa traditioner av uppföljning av vissa artgrupper, till exempel fåglar, nattfjärilar och dagfjärilar i jordbruksmiljöer. De fjärilsuppföljningar som koordinerats av Finlands miljöcentral och som i huvudsak genomförts med frivilliga krafter har producerat värdefull information om arternas utveckling samt om förändringar i olika arters förekomstområden och riklighet.

Bild
En fjärilsforskare i terrängen.
Dagfjärilsuppföljningen är en av de miljöuppföljningar som SYKE upprätthåller. © Riku Lumiaro

Uppföljningarna hjälper till att effektivisera skyddet av dessa artgrupper, men de ger också mer allmän information om utvecklingen av den biologiska mångfalden.

Utgivare

Finlands miljöcentral (Syke)