Brunnsvattnets kvalitet och tillräcklighet

vettä kaivosta sanna vienonen.jpg
Foto: Sanna Vienonen

Kvaliteten på vattnet varierar

Grundvatten som tas ur brunnar är vanligen klart och användbart som sådant. På grund av egenskaper i jordmånen och berggrunden varierar kvalitén på grundvattnet i alla fall på olika håll i Finland. Ofta beror föroreningen av brunnsvattnet på att brunnen år i dåligt skick. Ytvatten kommer lätt in i brunnen och med det följer mikrober, organiskt material, finfördelade jordpartiklar och kväveföreningar så som nitrater och nitriter.

Vanliga kvalitetsbrister som förorsakar hälsoproblem är höga bakteriehalter samt för mycket nitrater eller nitriter. Berggrundvatten kan på sina ställen ha naturligt höga arsen-, fluorid- och radonhalter som man inte kan känna någon smak eller lukt av. Vattnet kan också innehålla ämnen som inte är hälsovådliga men som försämrar vattenkvaliteten genom att förorsaka smak- eller luktproblem. Den vanligaste orsaken till detta är järn eller mangan.

  • Vanliga naturliga kvalitetsbrister är vattnets surhet, järn och mangan. För höga järn- och manganhalter ger bismak och fläckar tvätten. Det finns järn och mangan på jordet allt ifrån Finland, speciellt i Mellersta Österbotten och vid kustområden i Sydvästra Finland. Vatten med lågt pH-värde, d.v.s. surt vatten, är inte ohälsosamt men orsakar skador i vattenledningsrör av metall. Följden är gröna och bruna ränder på sanitetsporslin.
  • Brunnsvattnets höga klorid- d.v.s. salthalt kan bero på saltandet av en närbelägen väg men i kustområdena förekommer även naturligt förhöjda kloridhalter. Det är inte bara vattnets surhet utan även låg hårdhet och hög kloridhalt som korroderar vattenledningsrören.
  • I Österbotten och vid kustområden i Sydvästra Finland förekommer alunjord vars grundvatten innehåller mer sulfat än i andra delar om Finland. Sulfathalterna överstiger vanligtvis inte ändå kvalitetskraven för brunnsvattnen.
  • Fluoridhalten av grundvatten kan vara högt i Sydöstra och Sydvästra Finland. I sådana områden måste man eventuellt begränsa vattenanvändning.
  • Arsenik eller radon märks inte på vattnets smak eller lukt. Arsenik förekommer vanligt i jordmånen i Tavastland och i Sydvästra Finlands skärgård. Höga halter av radon och andra radioaktiva ämnen är vanliga i områdena med berggrund av granit, speciellt i Södra Finland och några områden i Mellersta Finland.

Brunnsvattnet bör vara ofarligt för hälsan. Av kvalitetskraven och -rekommendationerna för dricksvatten framgår hurdant brunnsvatten av god kvalitet bör vara. Kvalitet på brunnsvatten undersöks med laboratorieanalys. Vid förändringar av lukt, smak eller färg, skall man undersöka sitt vatten före användning som dricksvatten eller till matlagning.

Tillräcklighet

Tidvis kan vattnet ta slut även i en välbyggda brunnar. Ofta beror det på att man använder mera vatten än det bildas grundvatten. Bristen på vatten kan också bero på att grundvattnets nivå sjunker tidigt på våren samt på sensommaren. På sommaren regnar det ofta mindre än under andra årstider och avdunstningen är också större då. På vintern sugs vattnet inte upp i jordmånen för marken är frusen och nederbörden kommer ofta i form av snö. Brunnsvattnet kan också minska p.g.a. att filtreringslagren har täppts till.

Garantering om vattnets kvalitet och tillräcklighet

Det viktigaste är att placera brunnen på rätt läge och underhålla det noggrant och regelbundet. Jordmånens och berggrundens effekt kan man minska genom vattenbehandling. Riskfaktorer som kan smutsa ner grundvatten bör inte placeras i närheten av brunnar. Sådana faktorer är t.ex. brisfalliga avloppssystemet, åkrar eller plantskolor. Tillräckligheten av vatten kan man försäkra med regelbunden observering av brunnen.

Om vattenbristen är ett fortgående problem måste man ta reda på orsaken. Om vattentillgången är dålig, kan man fördjupa eller renovera brunnen. I vissa fall måste man även söka efter ny plats för brunnen. Om vattenkvaliteten är dålig, kan man behandla vattnet. Om inget av de föregående hjälper, måste man ansluta sig till det gemensamma vattenledningsnätet.

Publicerad 7.1.2014 kl. 17.00, uppdaterad 8.1.2014 kl. 14.59