Landskap

Landskapet utgör en central del av människornas regionala identitet, vardagsmiljö och välmående. Landskapet har uppkommit som ett resultat av långvarig växelverkan mellan människan och naturen, och förmedlar därmed historiska och kulturella värden. I Finland har landskapet blivit undersökt, klassificerat och bedömt på många olika sätt. De viktigaste författningarna som främjar landskapsvård ingår i naturvårdslagen och markanvändnings- och bygglagen.

Kumpuilevaamaalaismaisemaa2.jpg
Levande landsbygdslandskap i sydvästra Finland. Bild: Riku Lumiaro.

I Finland finns det 156 nationellt värdefulla landskapsområden. De utgörs av de mest representativa kulturlandskapen på landsbygden. Deras värde baserar sig på den mångformiga kulturpåverkade naturen, det hävdade odlingslandskapet och det traditionella byggnadsbeståndet. Områdena utsågs genom statsrådets principbeslut 1995. Just nu pågår en inventering av områdena.

Med stöd av naturvårdslagen kan man inrätta särskilda landskapsvårdsområden. Dessa hjälper oss att värna om bl.a. natur- eller kulturlandskapet och de historiska särdragen i områden. Landskapsvårdsområdena inrättas i nära samarbete med lokala aktörer, som t.ex. byföreningar och kommuner.

Vårdbiotoper och byggda kulturmiljöer

Miljöministeriet har kartlagt vårdbiotoper formade av den traditionella markanvändningen. De är ofta viktiga ur ekologisk synpunkt, som biotoper. Vårdbiotoper är unika artmässiga helheter skapade av det traditionella jordbruket. Om dessa försvinner hotas livsmiljön för många djur- och växtarter att utrotas.

Vårdbiotoper är kulturpåverkade naturtyper formade huvudsakligen av ängs- och beteshushållning, t.ex. ängar, hagmarker, skogsbeten och hedar. Deras sammanlagda areal har minskat kraftigt i takt med förändringen av landsbygdens struktur och de nya produktionsmetoderna. Man försöker skydda vårdbiotoperna genom landskapsvårdsprojekt och stödåtgärder som bevarar det traditionella jordbrukslandskapet.

Den byggda kulturmiljön omfattar historiska byggnader, den tidiga industrins och trafikens miljöer, landskapen formade av trädgårdskulturen och fornlämningar.

Den uppdaterade inventeringen av Finlands byggda kulturmiljö färdigställdes 2009, då Museiverket gjorde en förteckning över mer än 1 400 kulturhistoriskt betydelsefulla byggda miljöer. Inventeringen av byggda kulturmiljöer, som baseras på markanvändnings- och bygglagen, används också till hjälp vid den nu pågående inventeringen av landskapsområden.

Med stöd av markanvändnings- och bygglagen kan man inrätta nationalstadsparker. I dessa införlivas den värdefulla kulturmiljön och stadsnaturen i stadsbornas dagliga miljö och rekreationsområden i enlighet med principerna om en hållbar stadsplanering. I nationalstadsparkerna finns nationellt värdefulla objekt, men även mer vardagliga områden. Det är staden eller kommunen som lägger fram förslag om att inrätta en nationalstadspark, och miljöministeriet fattar beslut om inrättandet.

Nationallandskap

År 1994 firade miljöministeriet 75-årsjubileet av Finlands självständighet genom att utse 27 nationallandskap. Till nationallandskap utsågs kulturhistoriskt värdefulla landskapsobjekt som på ett mångsidigt sätt reflekterar det finländska näringslandskapets historia samt Finlands regionala särdrag eller som har haft stor betydelse för skapandet av den finländska identiteten och landskapsbilden.

 

Publicerad 16.9.2013 kl. 9.04, uppdaterad 14.4.2016 kl. 16.51
Utgivare: