Så skyddas ozonskiktet

Internationella avtal för skydd av ozonskiktet

Det finns två internationella överenskommelser genom vilka man försöker skydda ozonskiktet. Wienkonventionen ger en ram för det ve tenskapliga och tekniska samarbete som går ut på att följa ozonskiktets tillstånd. Montrealprotokollet begränsar produktionen och konsumtionen av ämnen som försvagar ozonskiktet och sätter dessutom gränser för handeln med dessa ämnen.

Montrealprotokollet undertecknades den 16 september 1987. Tack vare protokollet har man lyckats minska utsläppen av ozonnedbrytande gaser med 98 procent fram till 2010 och därför har också halterna av klor och brom i stratosfären så småningom börjat sjunka.

Att halterna har sjunkit har setts som ett tecken på att ozonskiktet ovanför Antarktis håller på att återställas. Däremot har ozonförtunningen under våren i de nordliga områdena så småningom blivit allt djupare. Orsaken är inte ökade halter av ozonnedbrytande ämnen utan sannolikt en nedkylning av stratosfären till följd av växthuseffekten, vilket ger mer gynnsamma förhållanden för nedbrytning av ozon.

Inom Europeiska gemenskapen har kraven i Montrealprotokollet skrivits in i en förordning (1005/2009). Den reglering av ämnen som försvagar ozonskiktet är delvis till och med strängare i EG-förordningen än i protokollet. Genom nationell lagstiftning har man satt upp krav på minimikompetens hos personer som hanterar ämnen som försvagar ozonskiktet samt gett noggrannare bestämmelser bland annat om avfallshanteringen.

Kigali-ändringen – HFC-föreningar

Montrealprotokollet gäller ämnen som bryter ned ozonskiktet. Den ändring av protokollet som antogs i oktober 2016 i Kigali utgör en global överenskommelse om att produktionen och användningen av fluorkolväten ska minskas gradvis. HFC-föreningar används bl.a. i kyl- och luftkonditioneringsapparater, som drivgas, vid blåsning av skumplast och i utrustning för brandsläckning. De har ersatt sådana ämnen som är skadliga för ozonskiktet och som förbjuds genom Montrealprotokollet. HFC-föreningarna är inte skadliga för ozonskiktet, men de är väldigt kraftiga växthusgaser.

Ändringen av protokollet trädde i kraft globalt den 1 januari 2019.

Bestämmelser om HFC-föreningar finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 om fluorerade växthusgaser (F-gasförordningen). De flesta av skyldigheterna i enlighet med ändringen av protokollet ingår redan i unionens lagstiftning. Mer information: Fluorerade växthusgaser

För att förhindra att temperaturen på jorden stiger krävs det internationella åtgärder. Ändringen av Montrealprotokollet är en av de mest betydande enskilda och snabbt genomförbara åtgärder för att förverkliga målet enligt Parisavtalet, dvs. att begränsa höjningen av den genomsnittliga temperaturen på jorden till högst två grader.

Kontrollåtgärder som gäller HFC-föreningar

  industriländer utvecklingsländer (grupp 1) utvecklingsländer (grupp 2)
 
referensnivå (år och utgångspunkt) 2011-2013 genomsnittlig HFC förbrukning 2020-2022 genomsnittlig HFC förbrukning 2024-2026 genomsnittlig HFC förbrukning
andel ämnen som bryter ned ozonskiktet (HCFC) och ännu används samt beaktas vid beräkningen av refernsnivån 15% av referensnivån* 65% av referensnivån 65% av referensnivån
frysningar  - 2024: 100% 2028: 100%
steg 1 2019: 90% 2029: 90% 2032: 90%
steg 2 2024: 60% 2035: 70% 2037: 80%
steg 3 2029: 30% 2040: 50% 2042: 70%
steg 4 2034: 20%    
slutnivå 2036 och därefter: 15% 2045 och därefter: 20% 2047 och därefter: 15%

*Ryssland, Vitryssland, Kazakstan, Tadzjikistan, Uzbekistan: Andelen HCFC vid referensnivån 25 %, de första minskningarna: en minskning på 5 % 2020 och en minskning på 35 % 2025. **Grupp 2: Kuwait, Förenade arabemiraten, Bahrain, Saudiarabien, Oman, Qatar, Indien, Iran, Irak, Pakistan

Vilka ämnen är då farliga och vilka ersätter dem?

Nästan överallt där man handskas med ämnen som försvagar ozonskiktet finns det andra ämnen eller metoder som går att använda i stället. I Finland får ämnen som bryter ned ozonskiktet numera användas enbart i vissa laboratorieanalyser och i släckutrustning i vissa kritiska användningsområde. För Finlands del kvarstår problemet med ozonnedbrytande ämnen (s.k. ODS-banks) som finns lagrade i konstruktioner (isoleringsskum), i avfall och i anläggningar.

Ozonskiktets framtid

Tack vare det fruktbara internationella samarbetet har industriländerna redan i huvudsak slutat använda ämnen som försvagar ozonskiktet. På grund av deras långa livslängd har man dock förutspått att ozonskiktet kommer att vara återställt först kring år 2050 – och detta bara under förutsättning att åtagandena i Montrealprotokollet följs.

Globalt sett utgörs de största hoten mot ozonskiktet av:

1. Den tilltagande växthuseffekten och dess påverkan på ozonskiktet

2. Utsläpp i atmosfären av lagrade ämnen (ODS-banks)

3. Ökningen av dikväveoxidutsläpp (Ravishankara, Science 2009)

Övervakningsmyndigheter

I Finland kontrolleras begränsningarna av de ämnen som försvagar ozonskiktet av samma myndigheter som övervakar efterlevnaden av miljöskyddslagen, avfallslagen och kemikalielagen. Finlands miljöcentral (SYKE) är berörig myndighet enligt Europa parlaments och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ner ozonskiktet.

Publicerad 21.1.2019 kl. 16.34, uppdaterad 21.1.2019 kl. 16.33