Miljöskadeförsäkring

Miljöskadeförsäkringen utgör en del av de s.k. subsidiära miljöansvarssystemen. Syftet med den lagstadgade miljöskadeförsäkringen är att säkerställa att ekonomiska skador och andra miljöskador samt kostnaderna för avvärjande och återställande i anslutning till miljöskador ersätts även när ersättningar inte kan tas ut av dem som orsakat skadorna. Försäkringen ersätter endast sådana miljöskador som avses i lagen om ersättning för miljöskador (737/1994).

Försäkringssystemet finansieras med försäkringspremier. Bestämmelser om försäkringssystemet, försäkringspremierna och försäkringsskyldigheten finns i lagen om miljöskadeförsäkring (81/1998), som trädde i kraft den 1 januari 1999. Statsrådets förordning om miljöskadeförsäkring (47/2015), som trädde i kraft i februari 2015, innehåller noggrannare bestämmelser bl.a. om försäkringsskyldigheten och ersättningens maximibelopp.

Alla ersättningsärenden enligt lagen om miljöskadeförsäkring sköts centraliserat av Miljöförsäkringscentralen.

Miljöministeriet lät år 2011 göra en utredning över behoven och alternativen beträffande en revidering av systemet för miljöskadeförsäkringar. Av utredningen framgick att det finns behov av att se över miljöskadeförsäkringen i sin helhet.

Granskningen av behoven och alternativen för utveckling av försäkringssystemet utgör en del av det arbete som inleddes 2014 i syfte att utveckla de subsidiära miljöansvarssystemen. Arbetsgruppens betänkande om utvecklande av subsidiära miljöansvarssystem offentliggjordes hösten 2014.

Försäkringens tillämpningsområde

Försäkringens tillämpningsområde är synnerligen smalt. Försäkringen gäller miljöskador som har uppstått av verksamhet som bedrivits efter den 1 januari 1999. Systemet omfattar inte äldre skador eller äldre förorenade områden. Försäkringen ersätter inte oljeskador eller skador orsakade av enskilda transporter, anonym diffus belastning, lindrig förorening av naturen, förändringar i landskapsbilden eller kränkningar av allemansrätten.

Skadeanmälan behandlas av Miljöförsäkringscentralen. Ansökan om ersättning ska lämnas in skriftligt i regel inom tre år efter det att den skadelidande har fått veta att ersättning inte kan tas ut av den ersättningsskyldige eller att det inte kunnat klarläggas vem den ersättningsskyldige är. Ersättningen täcker hela den del som överstiger miljöskadans självriskandel. Självriskandelen är 300 euro om den skadelidande är en fysisk person och 3 000 euro om den skadelidande är en juridisk person. Ersättningens maximibelopp är för ett och samma försäkringsfall högst 6 miljoner euro och för två eller flera försäkringsfall som anmälts under en och samma försäkringsperiod sammanlagt högst 10 miljoner euro. Om skadan orsakats av verksamhet som bedrivits före den 1 februari 2015, är ersättningens maximibelopp högst 5 miljoner euro respektive högst 8,5 miljoner euro.

Försäkringsskyldighet

I 1 § i förordningen om miljöskadeförsäkring föreskrivs om försäkringsskyldigheten genom den miljötillståndsplikt som anges i miljöskyddslagen (527/2014) och den tillståndsplikt som anges i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). Försäkringsskyldigheten är kopplad till att det bedrivs verksamhet som kräver tillstånd enligt nämnda lagar, inte till huruvida verksamheten har ett sådant tillstånd som nämns i förordningen.

Försäkringsskyldiga är sådana privaträttsliga sammanslutningar som bedriver verksamhet av följande slag:

1) verksamhet som kräver miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (527/2014) och för vilken tillståndsansökan avgörs av den statliga miljötillståndsmyndigheten enligt 34 § i miljöskyddslagen, eller

2) verksamhet som är tillståndspliktig enligt 23 § i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005).

Försäkringsskyldigheten gäller inte verksamhet vars ändamål är upplagring eller distribution av oljeprodukter eller tillverkning av smörjmedel eller sanering av ett förorenat område. Försäkringsskyldigheten gäller inte heller verksamhet vars ändamål är återvinning av avfall, om inte verksamheten av någon annan orsak förutsätter sådana tillstånd som nämns ovan.

Tillsyn över försäkringsskyldigheten

Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna) övervakar att försäkringsskyldigheten efterlevs. NTM-centralerna och Miljöförsäkringscentralen ger närmare information om huruvida ett företag omfattas av försäkringsskyldigheten eller ej. Om försäkringsskyldigheten försummas, påför Miljöförsäkringscentralen gottgörelse. Avgiften motsvarar högst en tiodubbel genomsnittlig försäkringspremie.

Publicerad 5.3.2015 kl. 14.35, uppdaterad 5.3.2015 kl. 14.17
Utgivare: