Arter i habitat- och fågeldirektiven

AKtuellt

EU's utvärdering om naturens tillstånd i Europa.

Habitatdirektivet

Habitatdirektivet gäller så kallade arter av gemenskapsintresse inom EU och deras livsmiljöer. Nyckelbegreppet i direktivet är skyddsstatus och syftet är att säkerställa att en gynnsam skyddsstatus bevaras eller återställs.

Muurahaissinisiipi_direktiivilaji CR_Tuomas Lahti
Svartfläckig blåvinge (Glaucopsyche arion) är akut hotad (CR) och skyddad med EU:s habitatdirektivet. © Tuomas Lahti

Skyddsstatusen är gynnsam om arten är livskraftig i sina naturliga förekomstområden och fortsätter att vara det också på lång sikt. För att en gynnsam skyddsstatus skall uppnås måste utbredningsområdet vara tillräckligt och det får inte minska, populationens tillstånd skall vara sådant att arten är livskraftig också på lång sikt och det måste finnas tillräckligt med livsmiljöer.

Skyddsmetoderna baseras på att man skyddar arternas livsmiljöer, reglerar utnyttjandet av arterna eller inför ett strängt skyddssystem, där all slags utrotande, plockande, fångst, innehav, saluföring osv. är förbjudna.

Artbilagor

Arterna av gemenskapsintresse finns förtecknade antingen i en eller i flera av direktivets artbilagor, där de artspecifika skyddsåtgärder som förutsätts av medlemsländerna preciseras. I bilagorna II, IV och V ingår sammanlagt 139 arter, underarter eller artgrupper som förekommer i Finland (läget 2012). Största delen är stadigvarande arter som fortplantar sig hos oss, men med finns också sporadiska gäster och arter om vilka man inte vet om de håller på att etablera sig i Finland och hur.

  • Habitatdirektivets bilaga II : de djur- och växtarter europeiska gemenskapen anser vara viktiga och för vilkas skyddområden för specifika skyddsåtgärder bör anvisas (nätverket Natura 2000). I bilagan ingår 103 arter som förekommer i Finland. Finland har fått ett förbehåll för tio av dessa arter i samband med medlemsförhandlingarna (fiskar och viltdäggdjur). Det innebär att vi inte behöver inrätta Natura 2000-områden för skyddet av dem. En del av arterna har förklarats som prioriterade arter (priority species). Det finns elva sådana i Finland.
  • Habitatdirektivets bilaga IV : de djur- och växtarter gemenskapen anser vara viktiga och vilka kräver strängt skydd. Det är med andra ord förbjudet att avsiktligt döda, fånga, störa (särskilt under fortplantningstiden) samt nyttja dem i kommersiellt syfte. Dessutom är det förbjudet att förstöra och försämra djurarternas fortplantnings- och rastplatser. Man kan ansöka om undantag från förbudet. I bilagan ingår 80 arter som förekommer i Finland. Finland har fått ett förbehåll för den europeiska bävern och för vargen i renskötselområden.
  • Habitatdirektivets bilaga V : de djur- och växtarter gemenskapen anser vara viktiga och där det kan krävas reglering av rätten att ta dem från naturen och att utnyttja dem. I bilagan ingår 21 arter som förekommer i Finland. Finland har ett förbehåll för vargen söder om renskötselområdet.
  • Naturdirektivets arter (pdf)
  • Referensförteckningar: Förpliktelserna i bilaga II har preciserats genom så kallade referensförteckningar som gjorts under bilaterala förhandlingar mellan EU och medlemsländerna. I dem har de arter i bilaga II för vilka Natura 2000-områden ska inrättas utmärkts för varje land. Av de 103 arter i Finland som ingår i bilaga II ska områden inrättas för 85. Man behöver inte inrätta områden för exempelvis sporadiskt gästande arter. Förteckningen är gjord för varje geografiskt område separat. De finns på EEA:s sida på länken nedan under rubriken Reference Lists (SCI).
  • Building the Natura 2000 Network

Biogeografiska områden

EU-området är indelat i nio biogeografiska områden. Till Finland sträcker sig det alpina området (Övre Lappland) och det boreala området (det övriga Finland). Arternas skyddsstatus undersöks i båda områdena separat. I det alpina området förekommer 35 arter och i det boreala 126 arter. Utöver dessa undersöks havsområdena för sig: en grupp så kallade havsarter har valts ut, och i Finland hör bara tre havsdäggdjur som förekommer i Östersjön till dem.

Fågeldirektivet

Fågeldirektivet gäller skyddet av alla vilda fågelarter inom EU. Dess syfte är att skydda arterna och deras livsmiljöer, sköta och reglera arterna samt ge bestämmelser om hur arterna får utnyttjas. Skyddet omfattar fåglarna samt deras ägg, bon och livsmiljöer. I Finland finns det 256 vilt förekommande fågelarter enligt direktivet (läget 2012).

  • Fågeldirektivets bilaga I: arter av gemenskapsintresse för vilkas skydd man måste anvisa särskilda skyddsområden (nätverket av Natura 2000-områden). En motsvarande skyldighet gäller regelbundet förekommande flyttfåglar, särskilt för våtmarkernas del. I Finland finns det sammanlagt 110 arter som nämns i bilaga I och motsvarande flyttfåglar. Natura 2000-områdena har inrättats för att skydda deras livsmiljöer.
  • Fågeldirektivets bilaga II/1: arter på vilka jakt kan tillåtas inom hela Europeiska unionens område.
  • Fågeldirektivets bilaga II/2: arter på vilka fågeldirektivet tillåter jakt i vissa medlemsländer i enlighet med det som anges i direktivet.
  • Fågeldirektivets bilaga III/1: arter som inte har handelsförbud såvida de individer som bjuds ut till försäljning har erhållits på lagligt sätt.
  • Fågeldirektivets bilaga III/2: arter som har handelsförbud, men för vilka undantagstillstånd kan beviljas.
  • Fågeldirektivets bilaga IV: de förbjudna fångstmetoderna.
  • Fågeldirektivets bilaga V: faktorer vid vilka forskningen och skyddet bör fästa särskild uppmärksamhet.

Mera information

Lagstiftningsråd Heikki Korpelainen, miljöministeriet, tel. 050 374 0247, förnamn.efternamn@ymparisto.fi

Publicerad 8.8.2013 kl. 10.27, uppdaterad 7.1.2019 kl. 13.38