Uppföljning av arter

Med uppföljning av arterna avses en fortlöpande uppföljning av en enskild arts eller artgrupps förekomstfrekvens, utbredning, livskraft eller andra liknande faktorer. Artuppföljningarna ingår tillsammans med uppföljningar av exempelvis naturtyper i uppföljningen av biodiversiteten, eller naturens mångfald. Uppföljningsmaterialen används i bedömningen av behovet av skydds- och skötselåtgärder eller deras tillräcklighet, i bedömningen och regleringen av den hållbara användningen av naturtillgångar, i uppföljningen av biodiversitetens och miljöns tillstånd samt i många olika slags undersökningar (arternas biologi, effekterna av förändrad markanvändning, klimatförändring, hur ekosystemtjänsterna fungerar osv.).

Merilintujen laskentaa Ahvenanmaalla_seuranta_Tuomas Lahti
Beräkning av vinterfåglar på Åland. © Tuomas Lahti.

Samarbete

Uppföljningar av arter och artgrupper görs av flera instanser i Finland. Vid sidan av Finlands miljöcentral svarar Naturhistoriska centralmuseet, Forststyrelsen, Skogsforskningsinstitutet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, närings-, trafik- och miljöcentralerna (ELY-centralerna) och några frivilligorganisationer såsom BirdLife Finland, Lepidopterologiska Sällskapet i Finland och Världsnaturfonden WWF, Finlands fond för uppföljningarna. Uppföljningarna görs ofta i samarbete mellan olika instanser

Skyldigheter

Utgångspunkten för miljöförvaltningens artuppföljningar är de nationella och internationella skyldigheter som följer av lagstiftning, regelverk och konventioner. De viktigaste är konventionen om biologisk mångfald (78/1994, Rio de Janeiro), EU:s fågel- och habitatdirektiven (79/409/EEG och 92/43/EEG), samt naturvårdslagen och -förordningen (160/97 och 913/2005). Biodiversitetsuppföljningarna i vattenområden styrs dessutom av EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) och ramdirektivet om en marin strategi (2008/56/EG). Strategin för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald "För naturen – till nytta för människan” godkändes genom ett principbeslut av statsrådet i december 2012. Huvudsyftet i strategin var att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden i Finland före 2020.

Mera information

Äldre forskare Ulla-Maija Liukko, Finlands miljöcentral, förnamn.efternamn@ymparisto.fi

Publicerad 14.5.2013 kl. 11.07, uppdaterad 7.8.2018 kl. 13.00