Foto: Riku Lumiaro
En hotbedömning av naturtyper har gjorts för andra gången i Finland. Cirka hälften (48 %) av knappt 400 naturtyper bedömdes vara hotade i hela landet. I Södra Finland är andelen hotade naturtyper tydligt större (59 %) än i Norra Finland (32 %). Tillståndet för naturtyperna har inte förbättrats under det senaste årtiondet, tvärtom beräknas många naturtyper visa på en fortsatt negativ utvecklingstrend.
57 naturtyper bedömdes höra till den högsta hotkategorin (CR, akut hotad) och av dessa var hela 40 vårdbiotoper, alltså gräsmarker, ängar, betesmarker och skogsbeten. Akut hotade anses även vara bland annat vattendragen i lerjordsområdena i Södra Finland, myrar av typen rikkärr liksom snölegorna i fjällen som påverkas av den globala uppvärmningen. Starkt hotade (EN) och sårbara (VU) naturtyper förekommer mest i grupperna myrmarker, skogar och Östersjöns kustområden.
Vårdbiotoperna mest hotade, naturtyperna av berg och fjäll bättre bevarade
Alla vårdbiotoper bedöms vara hotade, och merparten av dem rentav akut hotade. Den näst största andel av hotade naturtyper är i gruppen av skogar (76 %) medan en mindre andel är hotad i gruppen insjöar (20 %), Östersjön (24 %) liksom i naturtyperna av hällmarker (25 %). Dålig kännedom om tillståndet för naturtyperna kan delvis förklara den rätt ringa andelen hotade naturtyper i Östersjön och insjöar. Man behöver även notera att andelen hotade naturtyper inte endast visar omfattningen av den senaste tidens försämrade tillstånd utan även en tillståndsförsämring som skett tidigare kan ha påverkat resultaten. När naturtypens mängd och kvalitet jämfördes med den förindustriella eran steg hotkategorin hos en knapp fjärdedel av naturtyperna, även om tillståndsförsämringen som skett den senaste tiden inte varit lika kraftig.
Naturtyper som är nära hotade, det vill säga ska hållas under uppsikt (NT) eller är livskraftiga (LC) förekommer mest i naturtyperna av hällmarker samt fjäll. Livskraftiga naturtyper anses vara till exempel karga berg och blockfält liksom de mest karga myrmarkerna som främst förekommer i Norra Finland. Till kategorin livskraftiga hör även sådana naturtyper som de senaste årtiondena har fått en större förekomstareal medan ingen betydande försämring i kvaliteten har noterats. Exempel på det är strändernas vassvegetation och videsnår som gynnats av havets övergödning.
Mångahanda hot mot naturtyperna men metoder finns för att förbättra tillståndet
De viktigaste orsakerna till att naturtyperna är hotade anses vara olika åtgärder för att förnya och sköta skogarna, dikning, åkerröjning liksom byggarbeten och vattendragens övergödning. Klimatförändringen anses ännu vara en faktor med liten betydelse (med undantag för fjälltrakterna) i fråga om orsaker som lett till att naturtyper är hotade, men dess betydelse som riskfaktor bedöms öka avsevärt framöver.
Senare, efter en beredning på bred front, fattas beslut om hur resultaten från den nu aktuella utvärderingen ska tillämpas i praktiken. Till hjälp för det kommande arbetet har expertgrupperna sammanställt totalt 70 förslag på åtgärder som kunde användas för att förbättra tillståndet för hotade naturtyper. Här anses det viktigt att bättre ta hänsyn till olika naturtyper när markanvändning planeras och naturresurser utnyttjas.
Samtidigt behöver man mer effektivt skydda, sköta och återställa olika naturtyper. Dessutom finns det anledning att utveckla nya metoder såsom ekologisk kompensation. Behovet av att inleda och effektivisera sådana åtgärder som förbättrar status för naturtyperna ökar i och med klimatförändringen eftersom den stärker de negativa effekterna av mångahanda hot, till exempel övergödningen.
Finland pionjär inom naturtypsbedömningar
Finland är i första ledet när det gäller att använda sig av den nya internationellt metoden IUCN Red List of Ecosystems i samband med den nu aktuella bedömningen. Metoden fastställer exakta kriterier för att bedöma förändringar av mängd och kvalitet liksom sällsynthet. I bedömningen granskades alla de primära naturtypsgrupperna: Östersjön, kusten, insjöar och stränder, myrmarker, skogar, hällmarker samt sten- och blockfält, vårdbiotoper och fjäll. En granskning gjordes av hurdana förändringar som skett i naturtyperna under de senaste 50 åren liksom deras historiska förändring jämfört med den förindustriella eran, det vill säga 1750-talet. Samtidigt försökte man även förutspå framtida förändringar. En bedömning gjordes också huruvida naturtypens tillståndsutveckling ser ut att förbättras, stabiliseras eller försämras.
Resultaten från den första och andra hotbedömningen av naturtyperna är inte direkt jämförbara på grund av de ändringar som gjorts i metoden, men resultaten visar om man har tolkat att hotbilden har förändrats på riktigt sedan den föregående bedömningen. En äkta förändring noterades bara i 22 naturtyper, och i så gott som alla fall ledde förändringen till att de placerades in i en strängare hotkategori. Även bedömningarna om naturtypernas framtida tillstånd visar huvudsakligen att utvecklingen mattas av: för hela landets del bedöms 57 procent av naturtyperna ha en nedåtgående utvecklingstrend och bara 5 procent en uppåtgående trend.
Hotbilden för naturtyperna bedömdes i ett omfattande treårigt projekt där mer än 120 experter från olika forskningsinstitut, universitet och förvaltningen deltog. Finlands miljöcentral har samordnat arbetet och alla centrala nationella aktörer har medverkat såsom Naturresursinstitutet (Luke), ett flertal universitet, Skogsstyrelsens naturtjänster, Geologiska forskningscentralen, Naturhistoriska centralmuseet, Närings-, trafik- och miljöcentralerna, Ålands landskapsstyrelse, Finlands Skogscentral och Finlands renbeteslag. Arbetet har styrts och finansierats av Miljöministeriet som också hade utsett en styrgrupp med representanter för centrala instanser med uppgift att ta fram naturtypsdata.
Pressmeddelanden:
Meddelandena av naturtypsgrupper:
Mer information
Gruppchef Anne Raunio, Finlands miljöcentral, tfn 0400 148 690, fornamn.efternamn@syke.fi
Specialforskare Tytti Kontula, Finlands miljöcentral, tfn 0400 148 680, fornamn.efternamn@syke.fi