Gå till innehållet

Enbevuxna ängsmarker

De skyddade enbevuxna ängsmarkerna är resultatet av mångårig slåtter och betesgång. Bland de höga enarna på ängen växer låga ängs- och bergsväxter. Områdena är ofta små, under en hektar.

Enbevuxen ängsmark förekommer i hela landet, mest i sydvästra Finland och Tavastland där boskapsskötseln och betesgången har de längsta traditionerna.

Under de senaste årtiondena har en stor del av de enbevuxna ängarna röjts till åker eller beskogats. En del av ängarna har vuxit igen då betesgången har upphört. Därför återstår endast några hundratal hektar enbevuxna ängar på helt orörd mark.

Enbevuxna ängsmarker
Bland de höga enarna på ängen växer låga ängs- och bergsväxter. © Seppo Tuominen.

Arter

De enbevuxna ängarna ligger ofta i bergiga eller steniga backar. Där trivs många av de arter som har decimerats på senare tid, såsom grusviva, fältsöta, ängsnejlika och kattfot.

Bland ängsblommorna kryllar det av olika insekter och andra ryggradslösa djur. Exempel på svamparter på enbevuxna ängar är svart jordtunga, hagjordtunga och ängsvaxskivling. I fågelfaunan på enbevuxna ängsmarker ingår bl.a. törnskata, stenskvätta och törnsångare.

Vad får man göra?

Särprägeln hos de skyddade enbevuxna ängsmarkerna bevarar sin särprägel om området slås och nyttjas som betesmark. För att undvika övergödning av en enbevuxen äng skall den boskap som betar på ängarna inte få tilläggsfoder och betesgången bör inte heller alterneras med bete på odlade betesmarker.

Enar som växer mycket tätt får gärna gallras.

Man får röra sig fritt på enbevuxna ängsmarker.

Vad är inte tillåtet?

Skyddad enbevuxen ängsmark får varken gödslas eller bearbetas. Området får inte besås eller planteras med träd. Det är förbjudet att bygga.

Publicerad 2.8.2013 kl. 11.22, uppdaterad 7.6.2016 kl. 16.17
Ämne:
Utgivare: