Uppföljningen av naturtyper

Fakta om hur naturtypernas tillstånd utvecklas

Uppföljningen av naturtyper är en del av uppföljningen av naturens biologiska mångfald. Målet är att få kunskap om naturtypernas utbredning och totala areal, hur förekomsternas storlek och läge utvecklas samt hur deras struktur, funktion och artbestånd förändras.

Naturtyperna består av flera biologiska och miljömässiga faktorer, som jordmånen, vattenförhållandena, mikroklimatet, växtlighetens struktur, floran och faunan m.m. Därför är det viktigt att avgränsa de delar uppföljningen skall gälla. De kriterier som definieras för en uppföljning bör kunna mätas eller uppskattas så tillförlitligt som möjligt på ett sätt som kan verifieras. En vidareutveckling av uppföljningen av naturtyper är således en utmanande uppgift.

Luontotyypin seuranta ilmasta_Anne Raunio
Naturtyper kan uppföljas även från luftbilder. © Anne Raunio

Habitatdirektivet förutsätter uppföljning

För närvarande utförs nästan inga riksomfattande uppföljningar av naturtypernas biodiversitet i Finland, men det finns behov att inleda dem. Behovet av uppföljning är störst för naturtyperna i habitatdirektivets bilaga I, av vilka vi har 69 stycken i Finland. Habitatdirektivet förutsätter att skyddsnivån för de här naturtyperna skall följas upp och uppföljningsresultaten skall rapporteras till EU-kommissionen med sex års intervaller.

I habitatdirektivet ingår naturtyper vid Östersjön och längs kusten, vid insjöar, i skogar samt på myrar, berg, fjäll och ängar och de representerar i tillräcklig omfattning de naturtyper som är viktiga för naturens biologiska mångfald i Finland. Vi har följaktligen också nationella motiv för en uppföljning av dem. Bedömningen och uppföljningen av skyddsnivån för naturtyperna i habitatdirektivet är nära relaterade till hotbedömningen av naturtyper som blev färdig i Finland år 2008.

EU har inte gett några direktiv för hur uppföljningen av habitatdirektivet skall ske i praktiken. I Finland har vidareutvecklingen av observationsmetoderna utgått från att alla naturtyper i habitatdirektivet kräver någon form av uppföljning, men att uppföljningens grundlighet kan variera enligt uppföljningsbehovet för respektive naturtyp. Observationsmetoderna torde kunna variera från allmänt tillämpliga uppföljningar av inventeringstyp till mycket exakta mätningar av provytor och fjärrkarteringsmetoder.

Uppföljningen förbereds

Finlands miljöcentral har gjort ett förslag till uppföljning av naturtyperna i habitatdirektivet. Under beredningen utreddes varje naturtyps behov av uppföljning och hur akut behovet är. Behovet av uppföljning bedömdes utifrån naturvetenskapliga och administrativa kriterier samt ur såväl internationell som nationell synvinkel. I anknytning till beredningen utreddes också ekologin och tillståndet samt övriga för uppföljningen relevanta karakteristika för varje naturtyp. 

Dessutom insamlades fakta om naturtypen eller dess arter samt om de tillbuds stående tillämpliga observationsmetoderna från de uppföljningar som nu pågår samt data ur övrigt material. Utgående från det insamlade materialet bedömdes förutsättningarna för en uppföljning av naturtypen och framställdes förslag på observationsmetoder. För drygt en tredjedel av de 69 naturtyperna i habitatdirektivet föreslås att det upprättas ny uppföljning. För en tredjedel av naturtyperna föreslås att man huvudsakligen stöder sig på befintlig uppföljning eller övrig uppföljning som utvecklas. För knappt en tredjedel föreslås lätt uppföljning, dvs. tillämpning av inventeringsinformation och hotgranskning. Forststyrelsens naturskyddsverksamhet har inventerat naturdirektivets naturtyper i skyddsområden.

Vissa observationer som ursprungligen började för att följa upp naturtillgångarnas och miljöns tillstånd kan till tillämpliga delar användas också för en uppföljning av naturtyper. Sådana är t.ex. de riksomfattande skogstaxeringarna och uppföljningarna av vattendrag. I viss mån har en uppföljning av naturtyperna skett i samband med att resultaten av restaurering och skötsel av naturtyper har utvärderats.

Mer information

Enhetschef Anne Raunio, Finlands miljöcentral, tfn 0295 251 547, förnamn.efternamn@ymparisto.fi

Publicerad 14.6.2013 kl. 15.27, uppdaterad 7.6.2016 kl. 16.30