VELMUs roll i samhället

Information om tillståndet i de Finska havsområdena samlas in inom VELMU. Information om arter och samhällen och deras skyddsnivåer i relation till olika EU- direktiv, samt till nationella och internationella överenskommelser och program, samlas också in inom VELMU (se tabell). Information och kartor som produceras inom VELMU  kan användas för att utveckla skyddsåtgärder för havsmiljön och inom havsområdesplanering, dvs för att planera in mänskliga aktiviteter i värdefulla havsmiljöer. Med hjälp av VELMU -karteringarna fås också information om hur mänskan förändrat havsmiljön och hur detta i sin tur påverkar arter och ekosystemets tillstånd. Information om havsmiljön behövs också för att kunna bekämpa olje- och kemikalieolyckor: då en olycka seker är det viktigt att känna till vilka områden som är i mest akut behov av att räddas.

En modell som beskriver lekområden i östra Finska viken. Gröna områden: förökningsområde för gädda, bruna områden: förökningsområde för gädda och mört. På kartan finns inritat farleder som korsar varandra, kablar och rör. En kombination av VELMU material och information över mänsklig verksamhet kan användas vid havsområdesplanering. Källa: LUKE och SYKE

Forskare inom VELMU deltar ofta med sin expertis i samband med tex rapportering inför habitatdirektivet, i arbetsgrupper inom Helsingfors kommissionen (HELCOM) samt vid förverkligandet av den nationella havsförvaltningsplanen (marina strategin). VELMU forskares expertis har nyttjats bla inom HELCOM-VASAB- havsområdesplaneringsgruppen och internationellt för att evaluera miljökonsekvenser för olika projekt (bla för vindkraftsprojekt i Sverige och Estland).

VELMU- forskare kommunicerar också med allmänheten via medier, i samband med olika evenemang och uppträder också i skolor och läroverk. VELMU- programmets seminarier besöks årligen av ett hundratal personer som är intresserade av biodiversiteten i havet.

VELMU media arbete. Forststyrelsens områdesbiolog Essi Keskinen visar upp nya fynd av vattenfickmossa från Bottenviken 2006. Bild Jan Ekebom, Forststyrelsen.

Ett urval av de centrala programmen och överenskommelserna vars utförande, utvärdering och rapportering kan förverkligas med hjälp av information och kunskap som erhållits inom VELMU: 

Program/överenskommelser uppräknade kronologiskt från nyare till äldre.

Program/överenskommelse Innehåll som berör VELMU

Europa parlamentets och rådets direktiv om gemenskapens havsmiljöpolitk (marina strategin, 2008)

Målsättning: Uppnå en god status för Östersjön 2020. Medlemsstaterna skall inom 2014 upprätta uppföljningsprogram som skall ge information om vattenvegetation, makroalger, bottendjur, fiskpopulationer, och naturtyper som är intressanta med tanke på den biologiska mångfalden.

HELCOMs skyddsprogram för Östersjön, Baltic Sea Action Plan (2007)

Målsättning: Uppnå en god status för Östersjön 2021. För arbetet behövs inventeringar av undervattensmiljöer, naturtyper och arter. Samtidigt utvecklas ett sammanhängande nätverk av naturskyddsområden.

Finlands skyddsprogram för Östersjön (2002)

Målsättning: skydda, och bevara kustnära och marina naturtyper och arter så att de är biologiskt och områdesvis representativa. Inom programmet bestämdes att förverkliga ett inventeringsprogram för undervattensnaturen ute till havs och nära kusten.

EUs ramdirektiv för vatten (WFD, 2000)

Målsättning: Uppnå god status av yt- och grundvatten inom 2015.

EUs habitat direktiv (1992)

Målsättning: Skydd av arter och naturtyper. I direktivets bilaga 1 finns uppräknat marina naturtyper så som sandbankar täckta av vatten, sandstränder, åsöar, rev (bla undervattensklippor) stora grunda vikar, smala brackvattensvikar och åmynningar samt kustens laguner (flador och glon). Arter i behov av special skydd som förekommer hos oss är småsvalting (Alisma wahlenbergii) och ishavshästsvans (Hippuris tetraphylla) och finns uppräknade  i  bilaga IV.

Biologisk mångfald, FN-konventionen (FN:s konvention om biologisk mångfald, CBD, 1992), och därpå följande mötena i COP (Conference of the Parties)

Målsättning: Bevarande och skydd av ekosystem, djur och växtarter samt deras genetiska diversitet på jorden. Hållbart nyttjande av naturresurser samt en rättvis fördelning resurserna. 10 % av alla havsområden på jorden förutsätts åtnjuta skydd.

Bernkonventionen (1979) Målsättning: Skydd av Europas vilda flora och fauna och deras livsmiljöer.
Ramsarkonventionen (1971) Målsättning: Skydd av våtmarker och vattenområden.   

 

Publicerad 27.6.2014 kl. 14.16, uppdaterad 8.4.2015 kl. 11.14