Torrläggning av jord och dikning

Vid torrläggning av jord avleds vatten som orsakar skada eller olägenheter från det valda markområdet. De grundläggande torrläggningsmetoderna omfattar dikningar, rensningar av eller rörläggningar i bäckar och huvuddiken och anläggning av mindre vallar på åkerområden. En lokal torrläggning förverkligas med öppna diken eller täckdikningar. I grundtorrläggningsprojekt ska naturenliga metoder tillämpas. Information om dessa finns bland annat i publikationen om naturenlig skötsel av rensade bäckar i jordbruksområden (Maatalousalueiden perattujen purojen luonnonmukainen kunnossapito, 2006, på finska).

Uoma
 

Ett fungerande utfallsdike är en grundförutsättning för lyckad växtodling. © Outi Leppiniemi

Tillståndsplikt för dikning

En dikning, dvs. en anläggning av ett nytt dike, kräver ett tillstånd i enlighet med vattenlagen, om denna kan leda till en förorening av vattenområdet eller någon annan negativ konsekvens för ett vattendrag. Tillstånd söks från regionförvaltningsverket. En dikning kan förstöra ett vattenområde genom att öka näringsbelastningen eller orsaka försurning på det vattenområde som tar emot torrläggningsvattnet. Grumling eller spridning av fasta substanser med torrläggningsvattnet betraktas inte som en förorening.

Också underhåll av ett dike kan fordra ett tillstånd från regionförvaltningsverket. Om till exempel en bäck som har rensats för en dikning med tiden återfått sitt naturliknande tillstånd, kräver underhållet av denna ett tillstånd enligt samma grunder som en ny dikning. Dikningsbestämmelserna i vattenlagen tillämpas på underhåll av diken oavsett när och i enlighet med vilken lag dikningen ursprungligen har genomförts.

En särskild reglering gäller dessutom fåror som är mindre än ett vattendrag, dvs. rännilar. Om naturtillståndet för en rännil som används som ett dike äventyras till exempel på grund av grävningar, kräver dikningen en särskild dispens från regionförvaltningsverket.

Sura sulfatjordar

I sura sulfatjordar bildas sura substanser när svavelföreningarna som finns i den sura sulfatjorden exponeras för luftens syre. Med dikningar och dikesrensningar sänks grundvattenytan och som en följd av detta torkar jorden och syret tränger ner i marken. Den syresatta jordens pH-värde sjunker och samtidigt frigörs flera metaller. Utsläpp från sura sulfatjordar kan orsaka skada i vattendragen.

Utsläppen kan minskas t.ex. genom att minska grävdjupet och hantera grävmassor som innehåller sura sulfatjordar på rätt sätt exempelvis genom att kalka dem. I VIMLA-projektet framställdes infomaterial om hur man går tillväga på sura sulfatjordar. Som resultat av projektet framställdfes bl.a. anvisningar om kalkning av grävmassor och hur ma tar hänsyn till sura sulfatjordar i grundtorrläggningen. Anvisningarna finns på VIMLA-projektets webbplats:

Sura sulfatjordar förekommer i kustregionerna i Finland.

Anmälningsskyldighet i anslutning till dikning

En obetydlig dikning behöver inte anmälas. Enbart dikning av arealmässigt mindre områden kan betraktas som obetydliga, till exempel en täckdikning av ett mindre åkerskifte eller en dikning av en mindre skogstomt.
Andra dikningar än en obetydlig dikning ska anmälas till närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) minst 60 dagar på förhand. Bland annat uppgifter om fårorna som ska rensas eller grävas samt placeringen av dessa samt konsekvenserna av dikningen för miljön ska läggas fram i anmälan.

Också underhåll av ett dike ska anmälas i de fall då fåran som används som dike har återfått sitt naturliknande tillstånd.

Utifrån anmälan kan NTM-centralen kräva att ett tillstånd i enlighet med vattenlagen söks.

Anmälningsblanketter (på finska)

Konflikter i anslutning till en dikning avgörs av kommunen

Den kommunala miljöskyddsmyndigheten avgör en konflikt som gäller dikning i de fall då en fastighetsägare vill genomföra en dikning på någon annans område eller avleda vatten till någon annans dike och de övriga fastighetsägarna inte går med på detta.

Den kommunala miljöskyddsmyndigheten avgör även konfliktsituationer där ägaren försummar underhållet av ett torrläggningsdike vid sin fastighet, och detta orsakar skada på någon annans fastighet. På detaljplaneområden avgörs dikningsfrågor i regel med stöd av markanvändnings- och bygglagen.

Den kommunala miljöskyddsmyndigheten kan kräva att ett tillstånd i enlighet med vattenlagen söks för dikningen. En finskspråkig guide om avgörande av dikningsfrågor enligt vattenlagen finns i spalten till höger.

Broar, trummor och rördiken

Då det behövs nya broar eller trummor i diken eller om man önskar förbättra åkrarnas odlingsbarhet genom att lägga rör i diken, ska denna fråga på förhand avtalas med dikningssammanslutningen eller markägarna ovan om dikena.

Broar och trummor ska efter behov förnyas eller ändras så att storleken på vattenmynningen och anläggningsdjupet är tillräckliga för att uppnå den planerade torrläggningen. Vattenmynningen ska dimensioneras så att den inte ens vid en översvämning minskar fåran alltför mycket och orsakar en skadlig fördämning.

Publicerad 13.11.2013 kl. 11.26, uppdaterad 21.10.2019 kl. 13.11
Ämne:
Utgivare: