Vattenskydd inom jordbruket - Egentliga Finland och Satakunta

Parhaatpellot-vesistot_AnniKarhunen_556x329px.jpg
De bästa åkrarna i Sydvästra Finland är ofta belägna nära vattendrag. © Anni Karhunen
 

Sydvästra Finland måste satsa på att minska näringsbelastningen

Ett produktivt jordbruk utgör grunden för livsmedelssystemet. Den är beroende av miljön som den också påverkar. En betydande del av den näringsbelastning som orsakas av mänsklig verksamhet och som sprids till Skärgårdshavet och Bottenhavet i Sydvästra Finland kommer från jordbruket. Bakom belastningen i Sydvästra Finland ligger förutom den stora mängden jordbruksmark och husdjursskötselns stora omfattning även ställvis bland annat

  • koncentrerad husdjursskötsel, specialväxtodling, ensidig spannmålsodling och vallarnas knapphet
  • åkermarkens dåliga växtskick, höga fosforhalter och erosionsrisker
  • milda och regniga vintrar, extremt väder

Utöver lagstiftningen är metoder för att minska belastningen från jordbruket på vattendragen miljöersättningssystemet inom jordbruket och allokeringen av åtgärderna enligt behov. Viktiga åtgärder i åtgärdsprogrammen för vattenskydd och havsvården i Sydvästra Finland är bland andra

  • ökning av växttäcket vintertid och fånggrödor
  • gödsling enligt behov
  • effektiv användning av överskottsgödsel
  • upprätthållande av åkrarnas goda odlingskondition

Inriktning på navet

Eftersom jordbruket är en av de viktigaste faktorerna som belastar vattendragen i Sydvästra Finland deltar NTM-centralen i Egentliga Finland aktivt i utvecklingen av nya metoder och styrmedel för vattenskyddet. En noggrann och motiverad inriktning av åtgärderna ses som en viktig metod, eftersom den största belastningen bedöms komma från åkerområdena med hög risk för urlakning. Inriktningen har gjorts genom översiktsplanering och för närvarande utvecklas modellering. NTM-centralen i Egentliga Finland har utvecklat en så kallad KOTOMA-verksamhetsmodell för åtgärdsrekommendationer på åkerskiftesnivå. Modellen bygger på kartläggningen av erosionsrisk RUSLE2015, och beaktar åkerns avstånd till vattendrag och andra uppgifter om skiftets egenskaper.

Mera information om inriktning och användning av modellerna: 

KOTOMA-esimerkkikarttaote_sv_556x347px.jpg
KOTOMA-modellen kan till exempel generera rekommendationer för skyddszoner.
© Karta: VARELY/Elina Laurila

Vattenskydd för specifika avrinningsområden och torrläggningsområden

Vattenskyddet inom jordbruket och belastningen från det ska granskas för specifika avrinningsområden. I synnerhet de kumulativa verkningarna från skogsbruket och jordbruket är betydande på sina ställen. Förändringarna i markanvändningen på avrinningsområdena påverkar flödena, som när de ökar bidrar till ökad erosion och ofta även till att åkerdiken behöver rensas. Den ökade erosionen ökar också översvämningsolägenheter. Allt detta förvärrar risken för näringsbelastning. Den extrema väderväxlingen till följd av klimatförändringen framhäver betydelsen av jord- och skogsbruksområdenas vattenförvaltning. Torrperioder kan bli vanligare och det blir nödvändigt att fördröja vattnet i avrinningsområdet. Man måste också förbereda sig på störtregnsöversvämningar genom åtgärder på avrinningsområden. Till exempel planering av avrinningsområden:

Traktori_kylvokone_AnniKarhunen_556x329px.jpg
Torka på våren ledde till kompletterande sådd och omsådd i Egentliga Finland. © Anni Karhunen

 

Tulvapelto_KimmoHarjamaki_556x329px.jpg
Näringsämnen utlakas från översvämmade åkrar. © Kimmo Härjämäki

Nya åtgärder i bruk och markstrukturen i skick

För att förbättra tillståndet i vattnen i Sydvästra Finland behövs fortfarande åtgärder mot belastningen från jordbruket. Särskilt i Skärgårdshavets avrinningsområde behövs åtgärder eftersom dess tillstånd inte har förbättrats. Även i Bottenhavets avrinningsområde måste man rikta vattenskyddsåtgärder inom jordbruket. I Egentliga Finland pågår som bäst ett KIPSI-projekt i Skärgårdshavets avrinningsområde, där gips sprids så brett som möjligt på lämpliga åkrar. Projektet får sin finansiering från programmet för effektivisering av vattenskyddet. Utifrån resultaten från tidigare projekt är gips ett beaktansvärt sätt att snabbt minska belastningen av fasta partiklar och fosfor som bundits till dem, särskilt i lerjordar. Dessutom är en ökning av strukturkalk och fiberslam i åkern användbara vattenskyddsmetoder och de kan också förbättra markstrukturen.

Markkvaliteten är en nyckelfaktor när det gäller att minska näringsbelastningen från jordbruket. När markstrukturen och vattenhushållningen är som de ska, utnyttjar växterna effektivt näringsämnen, vilket märkbart minskar risken för utlakning. Åkrarnas goda växtkondition innebär också anpassning och beredskap till extrema väderfenomen som klimatförändringen för med sig. I Sydvästra Finland bedrivs ensidigt jordbruk år efter år, vilket gör marken hård och det organiska materialet (kolet) minskar, vilket leder till att markkvaliteten försämras. Lyckligtvis har många jordbrukare och projekt redan tagit tag i saken

Mer information:

Återvinningen av näringsämnen i jordbruket kan intensifieras, vilket indirekt även minskar belastningen på vattnet. Gödsel är den biomassa som innehåller mest näringsämnen, i synnerhet fosfor, och konverteringen av den är väldigt småskalig men utvecklas hela tiden. Att effektivisera gödselanvändningen är en stor utmaning för jordbrukets näringsbelastning.

Ytterligare information om återvinning av näringsämnen:

Översiktsplanering av jordbruksområden

Översiktsplaneringen av jordbruket genomfördes på olika håll i Sydvästra Finland och kombinerades också med METSO-samarbetsnätverksprojektet och mångbruksplaneringen av stränderna. Syftet med översiktsplaneringen är förutom vattenskydd även främjande av mångfalden i naturen på landsbygden. Resultaten från översiktsplaneringen går fortfarande att använda när miljöåtgärder planeras för jordbruksområden.

NTM-centralernas publikationer om utredningsplanen hittas enkelt i publikationsarkivet Doria:

Publicerad 26-09-2013 kl. 16.46, uppdaterad 03-05-2021 kl. 14.59