Torvproduktionens andel av fosforbelastningen i vattendrag uppgår till en halv procent och kvävebelastningen till mindre än en procent. Trots att produktionens andel på riksnivå är ringa, kan den orsaka till och med stora regionala konsekvenser för vattendragens tillstånd.
Utmaningar
Från torvproduktionsområden sköljs fasta substanser, humus, näringsämnen och järn ut i vattendragen. Belastningen är som störst under de stora flödena. De negativa konsekvenserna av produktionen för vattendragen kan minskas genom rätt val av placering och skyddszoner, tekniska konstruktioner och underhåll av dessa samt tidsläggning av aktiviteterna.
Hur styrs vattenskyddet inom torvproduktionen?
Verksamheten inom torvproduktionsområden regleras med stöd av ett miljötillstånd i enlighet med miljöskyddslagen. Dessutom styrs verksamheten av statsrådets principbeslut om ett hållbart och ansvarsfullt utnyttjande och skydd av myrar och torvmarker samt av vattenvårdsplanerna och programmen för genomförandet av dessa.
De centrala författningarna och metoderna för lindring av miljökonsekvenserna i anslutning till miljöskyddet inom torvproduktionen har samlats i miljöministeriets anvisning.
Centrala aktörer och ansvarsområden
Verksamhetsutövarna ansöker om ett miljötillstånd för sin verksamhet, iakttar bestämmelserna i dessa samt följer upp och rapporterar utsläppen som orsakas av verksamheten och konsekvenserna av dessa till NTM-centralerna.
Regionförvaltningsverket
(AVI) behandlar ansökningarna om ett miljötillstånd. Tillståndsbestämmelserna om bland annat vattenbehandlingen sätts upp i miljötillstånden.
Närings-, trafik- och miljöcentralen (NMT-centralen) svarar inom sitt område för övervakningen av miljötillstånd för torvproduktionsområden på mer än 10 hektar. ELY-centralerna verkar även som kontaktmyndighet i ett förfarande vid miljökonsekvensbedömning (MKB).
Den kommunala miljöskyddsmyndigheten svarar för övervakningen av torvproduktionsområden på mindre än 10 hektar.